Jag läste just ett debattinlägg i Expressen, skrivet av Erik Brattberg och Yonah Alexander, forskare vid The International Center for Terrorism Studies i USA. I korthet handlar det om att eftersom vi har trupper i Aghanistan, så ska vi förbereda oss på att bli hotade om att bli attackerade av terrorister. Som de beskriver, är det så att de som för ett heligt krig mot västvärlden struntar i vilket land det än gäller, när det gäller att bryta sig loss från det västerländska förtrycket som dom ser det. Och därför, anser skribenterna, kan vi känna oss säkra på att bli attackerade. Artikeln fortsätter att räkna upp hemskheter och serverar en rätt beklämmande bild av vår samtid och framtid. Så som jag tolkar hela inlägget, vi ska vara rädda. Jävligt rädda.

Det är intressant att de tar upp det gamla talesättet “det krävs två för att träta”, men inte en enda gång i artikeln nämner varför trätan uppstått, hur vi som (enligt dem) part i målet kan undvika att fortsätta träta, om det finns någon möjlighet att “bli sams” igen. Det är detaljer, som i alla fall jag saknar när man snackar om huruvida man ska vara rädd för terroristattacker eller inte. Varför är vi i Afghanistan, gör vi rätt saker där, uppför vi oss som vi borde, har vi verkligen i Nato att göra, VILL vi verkligen ingå i en krigsmaskin…? Är det bara så att vi ska acceptera en framtid i Nato, och terrorismdåd på våra gator och torg? Är det klappat och klart redan?

Mot slutet listar de en rad åtgärder som vi måste vidta, p.g.a. terroristhotet:

– Öka allmänhetens medvetande om terroristhotet.

Öka allmänhetens medvetande om varför ett gäng fundamentalister är förbannade? Medvetande om hur vi ska lösa situationen? Jag antar att inget av dessa alternativ inbegrips, med tanke på artikeln som föregick listan.

– Utveckla nationella centra med ansvar att leda kontraterrorismarbetet.

Att skicka fler soldater till känsliga områden? Kontraterrorism, är det är omskrivning för att vi borde ta steget fullt ut och förklara krig mot terrorister? *ekar det härinne?*

– Utvidga polisens och militärens mandat att genomföra gemensamma operationer, både nationellt och internationellt.

Vilket slags operationer? Frihetsberöva människor, frysa deras tillgångar, just in case..? Skicka ännu fler soldater att dö?

– Inrätta medicinsk krisförberedningskapacitet för att kunna hantera eventuella attacker.

Det är alltid bra att vara förbered för krissituationer, se bara på Tsunami-katastrofen. Eller Estonia. Vi har all anledning att värna om och utveckla krisberedskap, men måste man skrämma svenska medborgare med terrorister för det?

– Etablera ett regionalt översiktsorgan ansvarigt för att granska och vidmakthålla balansen mellan säkerhetsåtgärder och skyddet av mänskliga rättigheter och det gemensamma demokratiska värdesystemet.

Jaa… här börjar det bli läskigt intressant. Pratar vi avlyssning nu? Åsiktsregistrering? Fullständigt kontroll över människors aktiviteter i “mänskliga rättigheters namn”? Vilka människors rättigheter? Det är i alla fall dessa metoder som drivs där terrorism sägs vara anledningen.

– Stöd ekumeniska dialoger med moskéer och andra invandrargrupper för att främja tolerans och ökad kulturell förståelse.

Vet inte, med tanke på den ganska onyanserade artikeln om att i princip bara acceptera att några dårar för krig, och att vi inte alls har någon möjlighet att göra något åt det annat än att låsa in oss, leva i skräck, fängsla såna som kanske kan vara terrorister, och ge upp vår personliga integritet känns den här sista punkten lite lattjo. Är det muslimer i Sverige som ska lära sig att leva med svenskar, eller tvärtom? Vad menas?

Hela artikeln skrämde mig. Kanske inte på det sätt som de hade tänkt sig.

Andra bloggar om: , , , , , ,