Läste just på Oscar Swartz eminenta blog, där han efter att ha analyserat uttalanden om huruvida (s) kommer att rösta för bordläggning inte upplever det som solklart. Tvärtom har uttalandena lämnat utrymme för förhandling, och i princip skulle Odenbergs sug efter lagen kunna tillfredsställas med hjälp av några ommöblerande pennstreck. Personligen anser jag att oavsett modifieringar av förslaget, är generell avlyssning av svenska medborgare något som måste förhindras till varje pris. Piratpartiet har jobbat ihärdigt på gräsrotsnivå för att öka folks medvetande om vad som händer, och Swartz upplever det som att partiet kanske gett upp för tidigt.

Det finns en poäng i det han säger – man ska inte ge upp förrän det verkligen är över. Det bjuder in till alltför stort manöverutrymme för de politiker som anser sig veta bättre än sina medborgare.

Bodström har visat med all önskvärd tydlighet att han anser att vår integritet är ett rimligt pris att betala för att underlätta överstatlig kontroll. Att minska trafficking, grov kriminalitet och terrorism dras upp som anledningar till varför vi måste ge upp privatlivet, men själva mekaniken och historiska perspektiv kring avlyssning talar för att det inte är brottslighet som stävjas, utan medborgare.

Tycker nog att de av er som inte skrivit under namninsamlingen mot avlyssningsivern, ska ta och göra det, på en gång. Det skadar inte att ha gjort det även om förslaget läggs på is ett år, och det är alltid något om vi nu har blivit invaggade i falsk trygghet. Inte minst med tanke på vad som väntar, kan det vara läge att inte slappna av, i vilket fall som helst.

Andra bloggar om: , , , , ,