TV-serier har mer och mer tagit över intresse från filmer i mitt liv. Jag älskar bra filmer, har inte gjort slut med dem alls. Men till min förvåning har jag upphöjt TV-serier till samma status som filmer. Sen jag började fildela har jag dessutom kunnat utforska vilka serier som finns, och kanske framför allt, har funnits. Man kan ladda ner hela säsonger och sedan riktigt gotta sig både länge och väl i den världen som just den serien presenterar. Nu är jag framför allt intresserad av science fiction, i viss mån fantasy – men det finns annat också, och jag kan prova på lite allt möjligt med hjälp av fans som samlar ihop och gör det tillgängligt.

Min kollega på jobbet har under några veckor kastat sig in i Lost. Hon hade sett de första avsnitten men inte blivit riktigt intresserad, när det först begav sig på svensk TV. Senast hon låg hemma i influensan dock, tänkte hon att hon kunde slå ihjäl lite tid med att kolla på några avsnitt. Nu är hon snart ifatt, och har njutit av att kasta sig in i Lost med liv och lust, i koncentrerad form, och jag ser fram emot att kunna diskutera detaljer med henne utan rädsla för att förstöra något!

Det är hur mysigt som helst att kolla in en serie säsongsvis. Att inte vänta en vecka (ibland mer) utan när man själv vill och hur mycket man vill, följa med i serien. Jag har gjort det massor av gånger. Jag ser till och med om serier som jag följt när de gått på TV. Härligt med samlingsboxar på DVD! :D

Ironiskt nog så spenderar jag MINDRE tid framför TV-n dock, sedan jag började med det här. Inget slentriantittande längre, TV-n står alltsom oftast avstängd – tills jag känner ett sug efter någon av mina serier, och då den får gå varm i några veckor.

Veckor, om jag har ett liv – det har faktiskt hänt att jag spenderat en helg plus någon dag, att se en hel säsong av något jag tyckt om. Då svarar jag inte ens i telefonen, och vill ha så lite input från “verkligheten” som möjligt. Kort sagt, verkligen dyka ner i en annan verklighet och njuta av varenda sekund.

Med en portabel mediaspelare är det inga problem att följa sina serier när man själv vill. En 40-minuterslunch med Battlestar Galactica, sitta på bussen med Heroes… Det digitala formatet är frihet att konsumera underhållning när man vill, hur man vill.

Serier som är särskilt intressanta just nu, för den hågade:

Battlestar Galactica, som nämnts. Det är troligen den bästa serien som går på TV just nu. Välgjord, oerhört välspelad och med aktuella ämnen som inte nödvändigtvis är solklara hjälte/skurk-betonade. Vilka är terrister? Vilka är “goda”? Huvudpersonerna har massor av kvaliteter och tillkortakommanden som syns i olika situationer. Det är inte lätt att “välja” någon att hålla på, eftersom den personen antagligen kommer att göra dig besviken i någon form, men det är ju så vi människor är. Våra skavanker är ju vad som definierar oss, på sätt och vis.

Heroes – traditionell men ändå fräsch och ovanligt snyggt filmat. Om man gillar serietidningshjältar, så gillar man ganska säkert den här TV-serien. Men även om man aldrig någonsin känt något sug efter Stålmannen, är serien såpass intressant med sina människor att vem som helst kan hitta till den. Vi får följa hur olika människor upptäcker att de har olika förmågor, som människor inte ska ha. Hur de försöker leva med det, både i hemlighet och öppet.

Serier som är avslutade (och inte visats i svensk TV) men ändå finns att ladda ner, eller köpa på DVD, om man missat dem:

Farscape – underbart rolig, sexig, charmig science fiction. Min kärlek för den här serien är nästan löjeväckande, och jag blev oerhört upprörd när de slutade producera den. En mini-serie gjordes efter en massiv kampanj från fansen, för att få ett ordentligt avslut, eftersom det sista avsnittet slutade med en cliffhanger. Det är ganska osannolika hjältar det är fråga om, faktum är att de inte är hjältar alls, utan före detta fångar på ett fängelseskepp. Skeppet själv, är till och med en levande varelse, och flera av huvudpersonerna spelas av “dockor”. Väldigt speciell, försök att hitta några avsnitt och avgör själv.

Carnivale – den absolut bästa TV-serie som skapats någonsin. Jag kan säga det sådär tvärsäkert, för att det helt enkelt aldrig har gjorts något bättre än detta. Jag utmanar er alla att försöka sälja på mig något annat alternativ. Tyvärr hade den inte tillräckligt många tittare och avslutades efter två säsonger. Många har hittat till serien efter det att den sändes, och kampanjer har dragits igång för att få veta mer om vad som hände. Det har talats om att en biofilm ska göras, jag hoppas verkligen det. Men det går alldeles utmärkt att se de två säsongerna och känna sig nöjd, det är inte som att den avslutas “orättvist”. Den handlar om ett kringresande tivoli-sällskap, under depressionen i USA. Övernaturligt blandas med en realism som man blir chockad över att ett amerikanskt bolag lyckats prestera, och skådespelarna är fantastiska. Den är obehaglig och attraktiv på samma gång, och jag hoppas verkligen att så många som möjligt får chansen att se detta mästerverk.

Andra bloggar om: , , , , , , ,