DN skriver om det, SvD skriver om det – “dokumentären” om Göran Persson där han på bästa sändningstid pratar om politikerlivet (subjektivt sett) öppet och ärligt. Precis som den (subjektivt sett) öppna och ärliga blogg som Bildt skriver och många följer. Jag har med förvåning läst och hört en del kommentarer om hur man gillar Persson, underförstått eftersom han nu kommunicerar. Och Bildt har ju som bekant flera anhängare av samma anledning. Tydligen räcker det med att man SÄGER NÅGOT som politiker, utanför gängse format, så upplevs det som ärligt. Vi är sorgligt svältfödda på politiker som finns på riktigt och köper girigt minsta lilla antydan till kommunikation, bra eller dåligt. Båda herrarna har många gånger blivit anklagade för att vara arroganta, men det försvinner en anings när man blir informerad ordentligt om hur de “känner” det…

Lite intressant fenomen, om du frågar mig. Tänka sig att folk har lättare att förstå och gilla politiker när de är mänskliga – vilket oväntat koncept! (ironi, för den som missar det). Eller ska man kanske för säkerhets skull säga framstår som mänskliga, det går ju att exploatera vårt sug efter information om och från våra representanter, såklart.

För övrigt måste jag nog säga att jag tycker att det är lattjo att Persson känt sig ensam i (s). För mig befäster det mina fördomar om honom som ledare – att det är vad han tycker som gäller. Då blir man ensam.

Andra bloggar om: , , , , ,