Jag kommer emellanåt på mig själv med att vara rastistisk. Den där gråzonen mellan rasism och fördomar, ni vet, och som kan förleda en ganska så illa. Principiellt är jag emot att döma ut hela folkslag, helt enkelt för att det är korkat. Men ibland så dyker det upp, det där lite skämmiga, att man förutsätter att någon är något pga nationalitet eller kultur.

Läste att Emilio Ingrosso ska ge ut en trilogi (med cliffhangers, no less) där han planerar hänga ut kändiseliten generellt, och exfrun specifikt får man anta. När jag såg bilden ihop med rubriken “Jag ska avslöja familjehemligheter”, så började jag garva och tänkte för mig själv – så otroligt italienskt självgod han är! Italiensk självgodhet är, får man konstatera, något av en fördom jag har.

Precis som fördomen om svenskar som är introverta fegisar (ja, jag tror det ligger något i den fördomen), ser jag italienare som självgoda pösmunkar. Dessa egenskaper är inte begränsade av nationaliteter egentligen, men av någon anledning har jag inga problem att koppla ihop det med specifika länder för det.

Nåja, jag lär inte läsa de där böckerna – inte för att jag tror att Emilio Ingrosso är en självgod pösmunk och jag är en konflikträdd fegis, utan för att ämnet helt enkelt inte intresserar mig. De må vara hur spännande cliffhangers(!) som helst.

Det blir ju liksom inte bättre av att mina fördomar om Stureplans-eliten får vatten på sin kvarn…

*garvar*

Andra bloggar om: , , , ,