Det tog inte särskilt lång tid innan “data-spels-motiveringen” dök upp, och nu susar internet av teorier på vad för muslimsk hemlighet det på mördarens arm nedskrivna Ismail Ax innebär. Samtidigt börjar en bild av att det fanns gott om varningssignaler utveckla sig, någon kanske missade bollen på vägen. Det koreanska samhället andas självpåtaget medansvar när de vördnadsfullt sänder sin empati till Virginia Tech, trots att killen växt upp i USA. Och det är (såklart) bara en tidsfråga innan det händer här.

Jag har väl som de flesta följt rapporteringen av massakern på Virginia Tech, och känner stor empati och sorg med de drabbade. Ett par dagar har gått och jag är lite fundersam på vilka det är som kommer drabbas nu. Efterverkningarna lär bli ganska omtumlande, har jag en svag känsla av.

Vapenlobbyn har redan dragit igång kampanjer där de kör med motiveringen att “om alla var beväpnade hade han inte lyckats med det han företog sig”. Vilket är lite speciellt med tanke på hur många spärrar som måste slås av för att klara av att ta en annan människas liv, oavsett situation. Soldater måste tränas hårt för att klara av det. Poliser likaså. Och när en polis eller militär hamnar i situationen att döda någon, så är det inte med lätt hjärta de går vidare, generellt sett.

De som är emot att medborgare är beväpnade (mig själv inkluderad på sätt och vis) riskerar luta sig mot att om det inte finns vapen så begås inte brott av den här typen. Teoretiskt så innebär det att trots varningssignaler kan man statistiskt släppa igenom fler skadade människor, så länge vi inte tillhandahåller dem vapen att göra sig själva och andra illa.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till allt det här. Det känns viktigt att inte en syndabock utses, vare sig det är muslimer, koreaner, vapenälskare, vapenmotståndare, psykologer på skolor eller data-spelande ungdom(!)… Men det känns samtidigt viktigt att veta varför, så att det inte kan hända igen. Och just den känslan kan definitivt exploateras för att trigga saker som omyndigförklarar vanliga svenssons i någon form.

Det känns just nu som att Cho Seung-Hui inte bara mördade sina skolkamrater, han instigerade något som kanske blir ännu värre. Jag föreställer mig hur det snart nog kommer att vara häftiga debatter om huruvida det han skrivit, poesi och historier tydligen, ska få läsas av andra. Hur man för att enklast undgå att bli stämplad som möjlig framtida mördare håller sig till att endast diskutera förträffligheten med doftljus. Huruvida människor under tjugo år är överhuvudtaget att lita på, och bättre att pumpa i lite mer prozac bara för att vara på den säkra sidan.

Bland all information som vi fått oss till livs, har vi också fått veta att killen gillade att ladda ner musik. Vi får väl se vilken musiker det är som får bära hundhuvudet i detta. Eller om det rent av går att hitta en koppling mellan psykotiskt beteende och fildelning.

Jag tror helt enkelt inte att det är så enkelt att hitta en tydlig orsak, och har definitivt inget förtroende för processen som pågår för att hitta just det. Kanske måste jag leva med vetskapen att det kan hända igen, och det är inte ett förbannade dugg jag kan göra åt saken.

Andra bloggar om: , , , , , , ,