Vet inte om man ska skratta eller gråta, när man läser om Littorins medlemskap i Sällskapet. Jag förutsätter att något politiskt korrekt uttalande kommer att dyka upp så småningom – att hans medlemskap hjälper honom att driva frågan om jämställdhet genom direktkontakt med makteliten på det här viset, kanske? Tror nog att den stora anledningen är att det är skönt att hänga med med de stora barnen – väldigt få har kraft att stå emot den förföriska kraften.

– Man skulle väl kunna hävda att vi inte riktigt hängt med i tiden, säger Carl-Gustaf Mann, klubbdirektör för Royal Bachelors Club.
– Vi älskar tjejer men gubbarna tycker att det är rätt skönt att slippa åla sig, flirta, dona och greja. Det blir mer avslappnat. Och tjejerna vill väl inte ha med nån kille på syjuntan? Vi håller på traditionerna.

Ovanstående citat är ganska underhållande och tragiskt på samma gång. Nä, det blir för enkelt, får nog låta citatet stå för sig själv och skämmas. :D Bildtexten, dessutom, som andas seriös hybris är också värd ett omnämnande och lite mindre komiskt, faktiskt:

Michael von Rosen. “Jag ska göra allt jag kan för att stoppa publiceringen. Vi har ju många jurister i huset”

Nåja, medans de här grabbarna vårdar klubbhuset – så finns det faktiskt sammanslutningar med icke föraktliga kvinnor, endast, i medlemslistan. Anledningen till att sådana föreningar finns är såklart för att det är svårt att ta sig igenom glastaket. Man ser makten, men stöter på patrull när man ska ta sista klivet in. Det är viktigt att komma ihåg att där män är riktigt duktiga på att nätverka, har vi kvinnor några mil kvar att gå generellt sett – men det är bra att se att det finns möjligheter och vi får helt enkelt se till att bli bättre på det. Baksidan är såklart att genom att resonera kvinnor-män, så är det underförstått alltid en konkurrerande situation. Könskriget rasar därmed vidare.

Littorin är tillsatt att minimera skadorna från det kriget, och kanske rent av se till att det blir ett minne blott – så det är såklart jättekorkat av honom att låta sitt ego gnuggas i de sällskapen. Det är den snälla tolkningen – den elaka är att han skiter i det, och arrogant fortsätter att vakta på glastaket, likt en ulv i fårakläder. Vi får väl se hur det här utvecklar sig.

Andra bloggar intressant om: , , , , , , , ,