Diskussionerna efter Linda Skugges avhopp från bloggosfären har rört upp en hel del dam från botten, och även om det är bra att röra om i grytan så är det besvärligt att se genom grumlet. Det kan hända att Guillous krönika om näthat är läsvärd, men snopet nog så måste man betala för få en helhetsbild av krönikan. Av det som syns dock så är det inget som får mig att sträcka mig efter plånboken.

Det är helt sant att många namnkunniga kvinnor online får extra mycket stryk just p.g.a. att de är kvinnor. Feminism skriks det, och så är sakfrågan effektivt gömd under en massa dravel. Ofta – inte alltid, och inte alla är män. Betyder det att de som har något eget intresse att dränka någons röst i debatten, är nazister, rasister eller moderater? Ganska spännande kopplingar där, får man nog lov att säga. Steget emellan dessa olika grupper ser ju onekligen ganska kort ut med Guillous ord.

Är det något vi behöver när vi känner oss otrygga, frustrerade eller hotade – så är det bilden av en gemensam fiende som vi kan fokusera på. Det händer stort som smått. På arbetsplatser finns ofta en designerad fiende, i sociala sammanhang, och såklart i samhället i stort och det syns inte minst politiskt. Den psykologin har jag personligen alltid försökt akta mig för och har gjort att jag aldrig skulle falla från locktoner från till exempel Sverigedemokraterna. Etablerade politiker ska enligt DN äntligen få lära sig hur man hanterar behovet av “något annat”, och jag ser fram emot att något konstruktivt händer.

För det Guillou gör är inte särskilt konstruktivt, får man nog lov att anse. Logiken bakom urklippet vi får se är alldeles för likt främlingsfientligt resonemang och leder precis ingenstans. Och det är sannerligen inte något jag upplever att jag vill, eller ens har råd, att betala för.

Andra bloggar intressant om: , , , , , ,