Bodström må fortfarande vilja vara övervakningens posterboy, och kanske kan tyckas skina igenom som anledning till vändningen – men det är förbaske mig alldeles fantastiskt att FRA-förslaget nu är bordlagt.

Återigen används motiveringen att man riskerar soldater i Kosovo och Afghanistan genom att inte genomföra detta. En motivering som jag fortfarande inte lyckats hitta någon vettig förklaring till. Att ställa svenska medborgare mot varandra på det här viset är dessutom fruktansvärt motbjudande. “Vill du verkligen riskera livet på en av våra soldater bara för att värna om en sån skitsak som din integritet?”

Det återstår massor av svar på många viktiga frågor – en utredning av abstraktioner om hotbilder inte minst. Trots att frågan ställts av minst sagt initierade medborgare, såväl som flera av oss vanliga dödliga, så finns det inga indikationer på att vi någonsin ska få reda på vad det gäller.

Det är en ganska skrämmande sida av övervakningsivern. “Lita på oss”, säger övervakaren. “Du får visserligen inte någon insyn eller motivering – men skulle vi utnyttja vår fullständiga makt på något oetiskt vis?” Intressant nog så verkar inte etiken i att överhuvud taget driva sådana här frågor bekymra särskilt många i riksdagen.

Ett års bordläggning av FRA-förslaget är ett stort framsteg, men resan är inte över på långa vägar. Fortfarande ligger IPRED2 och pyr i EU som kräver uppmärksamhet, en uppsjö av integritetskränkande åtgärder som redan genomförts och planeras genomföras. Den vanlige svensken har inte en chans att värja sig mot de enligt min mening fruktansvärda övergrepp vår regering och riksdag gör sig skyldiga till genom att driva fram lagändringar av det här slaget.

Det är inte dags att dra fram skumpan riktigt ännu, men en paraplydrink ikväll för ett års respit vad gäller FRA-förslaget ska jag nog unna mig.

Andra bloggar intressant om: , , , , , , , , , ,