Inte nog med att jag går omkring och har ständigt dåligt samvete för att jag känner på mig att jag nog skulle kunna göra mer än jag gör för att motverka klimathotet – jag blir dessutom extremt fnissig när jag läser Per Schlingmans oratorie över hur moderaternas miljöpolitik är fantastisk. Ja, alltså, det var nog mest den där jämförelsen i slutet mellan Kalifornien och Sverige, och att jag associerade det till att Reinfeldt är vår alldeles egna Schwarzenegger… Usch vilken dålig människa jag är! :D

Medans “I’ll be baaack” på usel engelska ekar i skallen drabbas jag ånyo av dåligt samvete. Jag kör inte bil (har inte ens körkort), köper miljömärkt, har slutat att flyga med jämna mellanrum osv. Personligen har jag nog inte sådär skitmycket att bidra med men det är inte utan att jag känner gnagande tvivel ständigt. Media har inte minst hjälpt till att förstärka intrycket av att mitt miljöavtryck är viktigare än det mesta annat här i världen.

Och det är det som gör att jag blir lite mer fnissig.

Inte för att jag inte anser att klimathotet är något man ska skratta åt, utan för att så himla många med mig är i klimateriet. Vi oroar oss. Och det här gör ju naturligtvis att miljöpolitik helt plötsligt blir väldigt populistiskt. Till och med Bush har tagit över “initiativet” till miljöpolitik på global skala. Detta ständiga pokulerande om utsläppsrättigheter, ska på något vis ge sken av att något görs. Och i rättvisans namn – det gör det väl någonstans men snarare som svar på ett behov än en genuin vilja till förändring.

Så länge det “förhandlas” så ökar frustrationen hos oss klimatieremänniskor. Vi ger upp saker – generellt sett, till förmån för miljön. Vi läser information och förändrar vår vardag – och även om det inte alltid är så krångligt som man skulle kunna tro – så är skillnaden i attityd enorm mot vad politikerna signalerar. Därför kan jag inte låta bli att dra på munnen åt de miljöpolitiska brottningsmatcher man läser om.

Det är vi vanliga människor som äger initiativet i slutändan, tror jag. Vi får luta oss mot vi helt enkelt påverkar till förändring genom vår konsumtion och våra vanor. Att folk som driver företag känner ett behov av att vara miljömedvetna helt frivilligt, kanske till och med för att rötterna finns hos oss “vanliga” klimateriemänniskor.

För så länge det politiskt handlar det om att “äga” ett initiativ så kan jag inte förmå mig att ta dem på allvar – det luktar alldeles för mycket marknadsföring och populism.

Andra bloggar om: , , , , , , ,