Inte är det lätt att vara mottagare av information. Ekot har ringt runt för att kontrollera att Bildt verkligen avsagt sig alla uppdrag, som han vittnat om i KU-förhör, och konstaterat att det inte verkar vara fallet. Bildt själv annonserar att sista ordet är sagt, vad honom anbelangar. Bloggen friktion kollade upp Littorins cv och konstaterade att en examen inte var som den skulle. Magasin Neo kontrollerar friktions skribenter och kan rapportera att de har samband med folkpartiet och att personerna ifråga kan anses ha gått alltför omoraliskt tillväga för att se till att Littorin avgår till följd av avslöjandet.

Att det finns en agenda bakom avslöjandet om Littorin är inte särskilt förvånande. Peter Wennblad på Neo har till exempel i ett tidigare inlägg andats att kredibiliteten kring Littorins examen inte är så särdeles viktigt – vilket skribenten såklart har all rätt i världen att anse – men gör att avslöjandet och vinklingen om bakgrunden för friktions bloggare har sin alldeles egen agenda för att göra en jämförelse. Folk har generellt sett alltid en agenda när de hänger ut någon om man rotar lite – det är upp till var och en om agendan upplevs som rätt och riktig eller inte. Och icke att förglömma; Ekot (bland andra media) blir misstänkliggjorda av Bildt på regelbunden basis, och ökar säkert bara på motiveringen från Ekots sida att fortsätta jaga en nyhet som kanske rent av inte finns men man måste eftersom man blir tillsagd att vara tyst.

Genom att skita ner varandra, inbillar man sig gå renare ur striden. Att friktion har uppträtt oetiskt på något vis, gör inte Littorins vara eller icke-vara mindre viktigt att diskutera. Att Bildt anser diskussionen vara avslutad innebär inte att vi andra känner oss tillfredsställda med det vi vet. Arrogans, överlägsenhet och åsikts-kull täcker över eventuella felaktigheter med en tjock dimma av “vem ska man tro på?” och ingen rakryggad framstår när röken skingrat sig.

Man blir mest bara frustrerad.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,