Bloggbiten som jag blivit – kommer jag på mig själv med att få lite dåligt samvete över att inte haft någon inspiration på ett par dagar att skriva något. Jag lovade mig själv när jag började att inte skriva något i bloggen såvida jag inte känner inspiration/engagemang.

Jag blir både imponerad och förskräckt av alla “tyckare” i bloggosfären som hittar något att skriva engagerat om nästan dagligen, ibland flera inlägg på en dag. Visserligen finns det alltid saker som är intressanta och berör mig på något vis när jag ser mig omkring. Men inte såpass att jag upplever mig själv viktig nog att allid bidra med något utöver det som sagts överallt annars. Det är skönt att “bara” vara mottagare, helt enkelt, emellanåt.

Min blogg är inte en dagbok. Och den är heller inte en samhällskritisk, särskilt intellektuell, eller specialiserad plats. Den är i sanning mitt digitala köksbord och ibland är det nog att bara sitta och stirra ut i luften över en kopp te och inte tycka eller tänka på något alls.

Det är fortfarande lite av ett mysterium för mig, vad det är som gör en blogg mer intressant än någon annan. En sak är klar – det finns ett gäng människor därute som skriver fantastiskt bra och jag upplever det som en förmån att få ta del av deras alster.

Idag började min semester – och nu ska jag surfa runt för att hitta en bra laptop. Så att jag kan, när behovet kallar, kunna hålla mig ajour med både min egen och andras bloggar. Jag vet inte riktigt hur “skadat” det är på en skala… men jag känner stor kärlek för det här mediet!

Andra bloggar om: , ,