Eftersom jag på sistone har kollat på Xena – warrior princess – man måste bara älska den serien – och sen Futurama löpande genom alla säsonger, var det lite kul sammanträffande att läsa artikeln i DN om kvinnor i hjälteroller. Leela, som är en av huvudpersonerna är den enögda kvinnan som måste rädda sina kamrater, från sig själva inte minst, regelbundet. Himla kul tecknad serie av mannen bakom Simpsons, för de som missat den.

I den ritade hjältevärlden har kvinnor ingått sedan hedenhös – tror de flesta känner till Modesty Blaise till exempel. Aeon Flux, en av mina favoriter, baseras på en animerad serie som först visades på Mtv. Aeon var dessutom en inspirationskälla för Trinity i The Matrix – en kvinna vars spensliga uppenbarelse överraskade i första scenen genom att sparka bak så det stod härliga till. Trinity är minst lika populär som karaktärerna Morpheus och Neo, även om hon inte nämns i artikeln i DN.

Frank Millers Sin City presenterar ett gäng damer som inte behöver hjälp med att byta lamporna även om deras yrke är att tillfredsställa män. Med den tydliga nyansen att det sker på deras villkor. Dessa serietidnings och animerade kvinnliga hjältar har sällan det lite motiverande underliggande temat många kvinnliga actionhjältar på film har.

Ripley, i Alien-filmerna (mest bara tvåan och fyran), liksom Beatrix Kiddo i Kill Bill och Charly Baltimore i Long Kiss Goodnight (som visades på SvT härom kvällen) – har moderskapet gemensamt. Lara Croft och Alice i Resident Evil ska man heller inte glömma. Den första med ett världssamvete och faderskomplex, den andra som blev moderlig i uppföljarfilmen. Men det är ju faktiskt inte heller sällan hot mot familjen som används som motivering i filmer där den manliga hjälten tar sig an hela arméer, faktiskt, så det är nog en onödig notering på sätt och vis – även om det fungerar som exempel för att visa en nyanserad skillnad mellan serie-hjältinnor och film-hjältinnor.

Serietecknare är alltid långt före resterande medier när det gäller att hitta innovativa sätt att berätta spännande historier. Uppblåsta tuttar till trots, serietecknare måste väl trots allt kompensera för det relativt ensamma i att sitta på kammaren och vara kreativa… En historia som visserligen har en man i huvudrollen, men vars strålkastarsken ofta delas med hans emanciperade och pricksäkra flickvän som han antagligen inte skulle klara sig utan, Tulip, är Preacher. När den serien blir film eller TV-serie, kommer jag sitta som klistrad. Den senaste av serietidningar som står som modell för det rörliga mediet är Painkiller Jane – TV-serien är okej, men hoppas att den tar sig lite mer så småningom.

2-dimensionella actionhjältar ska nog inte vara för komplicerade – John McClane skulle knappast vara intressant om det var en djuplodande analys av hans inre – även om jag inte utesluter en mörk och komplicerad själ hos en huvudperson. Och de får gärna vara snygga – män som kvinnor – men frågan är om det inte blir snygga på default, eftersom de är självförtroende personifierat. Jag menar, vem tycker att Sylvester Stallone är snygg PÅ RIKTIGT?

Den lilla mannen har helt enkelt bytts mot en ännu starkare symbol emellanåt, kontrasten av traditionell svaghet och att vara tvungen att möta motgångar av oerhörda mått blir starkare när hjälten är en kvinna. Ett dramaturgiskt grepp som “känns mer” efter att konceptet den-lilla-mannen (the underdog) blivit tämligen exploaterad och känns färdigbakat.

Även i vanliga drama-filmer har kvinnor börjat porträtteras lite annorlunda. Som individer snarare än serviceinrättningar – schabloner vimlar det av på film och så ska det nog vara i särskilt i actionfilmer, men det är skönt att det börjar luckras upp i spelfilmer. En doldis som jag kan rekommendera är The Upside of Anger, som är ger en riktigt bra och vass bild av en kvinna som blivit övergiven av sin make.

Men man ska nog inte se en film bara för att det är en kvinna eller en man i huvudrollen. Det går liksom inte att utesluta det ena eller andra – min kärlek till film klarar inte riktigt av den sortens begränsningar.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,