Det finns all anledning att känna försiktighet när man ska borda plan till USA. Eller från USA för den delen. Dilba kände sig utpekad och lagom kränkt för att hennes namn(?) och utseende föranledde att hon fick extra mycket uppmärksamhet. En vanlig reaktion hos trängda människor är att vara sarkastiska och vrida till det. Sånt händer, det är inte hela världen. I normala fall får man helt enkelt ställa frågan “tycker du själv att det var så lämpligt att säga så?” eller “har du ingen förståelse för varför jag gör det här?”. Helt enkelt bemöta dåligt uppförande genom att undvika att vara konfliktskygg, och belysa hur dumt det är. Det kräver ett visst mått av respekt för de människor man möter dock.

Det som stör mig är inte att hon blir avstängd från US Airways, även om jag kan ifrågasätta ett sådant överdrivet beslut – en smäll på fingrarna hade räckt gott och väl. Det som stör mig är hur rörande överens de flesta verkar vara att det är Dilbas fel. Jag räknar ett miffo, ett pucko och ytterligare två överlägsna kommentarer på Knuff i skrivande stund. Artikeln i Expressen är dessutom fodrad med hundratals kommentarer av duktiga medborgare som lägger allt ansvar på Dilba och på olika sätt ansätter hennes intelligens.

Tyst acceptans av förtryck och rättsövergrepp i terrorismens namn är fruktansvärt oroväckande. Att dessutom verbalt försvara en fullkomligt usel situation där ingen gör något konstruktivt för att överbrygga problemen, är hårresande. Man hjälper, medvetet eller omedvetet, till med att hålla en erbarmligt sorglig situation under armarna.

Det är ruskigt obehagligt att verka vara bland de få som inte anser att Dilba är särskilt dum i huvudet, utan agerade mänskligt i en trängd situation. Borde veta bättre, visst – men vad tusan…? Av reaktionerna att dömma så skulle man kunna tro att hon spottar regelbundet i folks mat, eller nåt.

Som grädde på moset läste jag härom dagen att Birger Schlaug haft inbrott i sitt uthus – 66 procent av 46 000 röstande ansåg att man skulle polisanmäla tioåringarna i kvällstidningen som tog upp det. Birger får försvara sin bristande lust till att polisanmäla inbrottstjuvarna – att hans attityd att ta det med föräldrarna är helt fel.

Ibland undrar jag om den där invasionen av kloner utan empati har börjat genomföras land och rike runt. Penalismen har fått ordentligt fotfäste – och jag undrar varför det är så?

Uppdatering// Svenskan har nu en artikel där det klargörs att hon inte blivit bannlyst från flygbolaget, tyckte väl det kändes överdrivet. Jag får en känsla av att anledningen till att man slår ner hårt på dylika dåliga skämt – är för att uppfostra alla att acceptera regelrätta övergrepp av olika dignitet. Någon borde kanske sätta sig och kolla hur mycket det är marknadsföring av terrorist-skräcken, och hur mycket är säkerhetstänkande i liknande situationer.

Andra bloggar om: , , , ,