Piraterna åker till Almedalen! Eller minst sex av oss i alla fall. Nog för att jag tyckte att det skulle bli kul och intressant att för första gången åka till Almedalen – men jag hade ingen aning om att man skulle bli så himla laddad med minst sagt viktiga saker att prata med politiker om, till skillnad från bara ett paraply och nyfikenhet som jag först trott.

Internet är speciellt. Med tanke på att hundra miljoner människor kunde vara med och rösta fram de nya sju underverken i världen tack vare den digitala tidsåldern, så är naturligtvis diskussioner om vem som äger, kontrollerar eller på annat vis styr (eller om det ska styras över huvud taget) däröver en infekterad historia. Som nästan omedelbart svar på censureringsplanerna på The Pirate Bay hackades MoDo och Fotbolldirekt.

Citaten från siteägarna ur artiklarna andas ilska och kanske framför allt maktlöshet. Precis som hela bloggvärlden exploderade i mer eller mindre indignerade och oroliga inlägg. Man får så att säga bli arg på en hackare – det är svårare att sätta emot om polismyndighet godtyckligt blockerar en site och smittar med pedofilrykte. Jag är inte glad över att idrottsiterna hackades – principen är ändå att man måste få regera över sin lilla bit av internet och respekteras, det finns gott om utrymme för alla.

Men det går inte att undvika att göra jämförelsen. Vem det är som stänger ner en site är här inte viktigt, utan ATT den stängs ner – och är säkert den stora anledningen till varför det gjordes. Att illustrera maktlösheten på ett tydligt sätt.

Det är ju inte utan att man fått anledning att fundera över spärrlistan som internetleverantörer motvilligt gick med på att använda för ett tag sedan. Om man vänder och vrider på det, framstår några saker som lite konstiga. Genom att begränsa tillgänglighet av siter som har barnporr, ges vanliga svenskar ett sken av att man framgångsrikt FÖRHINDRAR barnporr. Vilket är en ganska förförisk schimär, ironiskt nog. Men dessvärre – bara för att man inte tillåts se det, innebär det inte att det inte finns.

Sen är det det där med vilka siter som står på listan. Det ska nog inte vara en hemlig process – måste till öppenhet för att kunna rädda rykte. Arbete som lagts ned i att identifiera barnporr-siter är inte minst en anledning till detta. Så länge spärrlistan kan användas i politiska syften, som man nog får lov att anse att det gör när man ger sig på The Pirate Bay, så måste kontroll av processen och genomskinlighet existera.

När man läser diskussioner runt om så verkar en del kommentera att saker finns som kanske är barnporr-brott. På piratpartiets nyhetsblogg inte minst – kan man läsa att en bild som av individer kan anses stötande, automatiskt föranleder misstanken att ett brott begås. Överlag kan man nog säga att vi svenskar inte har en aning om vad som rättsligt klassas som barnporr och vad som man som värst kan klassa som obehagligt, men fullt lagligt. Detta kunskapsglapp existerar tillsammans med en skaplig moralpanik och blir en grogrund för ett utnyttjande av människors godtrogenhet.

Varningen som gick ut för ett tag sedan, om att spärra sina semesterbilder på barnen, ser jag nu i ett nytt ljus. Plötsligt så synes hela den varningen vara för att klassa bilder på nakna barn som barnporr i ett enkelt och snabbt svep. Trots att det är fullkomligt lagligt, skitas det naturliga i nakna barn ner – och därmed kan man dessutom svärta ner de som inte följer och accepterar mobb-mentaliteten.

Om det jag skrev känns överdrivet så ska man veta att siten kopimi.se blev nedsläckt av spärrlistan tidigare. För att en konstnär hade lagt upp ett bildmontage med sin nakna, dansande son. Du kan läsa om det hos Oscar Swartz, om du inte gjort det redan. Jag överdriver alltså inte – ett naket barn ansågs av individer i maktställning vara barnporr – utan någon som helst rättslig grund att stå på, och siten stängdes ner, för att sedermera bli tillsagd av domstol att bli öppnad igen.

Du som ser bildmontaget på kopimi och tycker att den är läskig, obehagligt eller skrämmande – analysera din reaktion. Har du alltid ansett att nakna barn är obehagligt att se?

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att tänka på Beppe Wolgers. Jag såg dokumentären om honom för någon månad sedan, eller så, och vi satt och snackade på jobbet om att någon Beppe skulle inte kunna existera i dagens samhälle. Tänk en mysfarbror som tar upp barnen i knät, eller umgås med dem via en säng… När jag såg dokumentären upptäckte jag till min förfäran att hans varma relation till barn kändes obehaglig. Jag insåg att jag blivit tränad i åratal att misstänkliggöra vuxenrelationer till barn.

Det känns som om jag blivit bestulen på något väldigt värdefullt, något som jag helst hade velat att barn runt omkring mig idag skulle få glädjen att uppleva. Något som jag inte kan sätta orden på så djupt och känslosamt är det och jag vill nästan gråta.

Kom inte och påstå att det är pedofilerna som är skyldiga till detta – det har den samfällda moralpaniken i samhället så fint klarat självt.

Jag kommer att posta lite sporadisk från Almedalen denna vecka – ber om ursäkt att jag inte kommer att vara online så särskilt ofta för att besvara mail och kommentarer. Men vi ses snart!

Andra bloggar om: , , , , ,