Jahaja – så då var The Pirate Bay borttagna från spärrlistan. Men å andra sidan ska Sverige få nya sheriffer. Man måste nog ställa frågan som Eva-Lena gör så kort och gott: finns det andra områden där polisens tjänsteutövning som Ask anser att andra kan ta över?

Eftersom det varit en hel del som hänt på sistone – var det intressant att kunna besöka ett seminarie anordnat av Sveriges Ingenjörer i Almedalen, där de bjudit in Patrik Hiselius, jurist på TeliaSonera, Christian Sjöberg som leder företaget Netclean Technologies samt Helena Karlén från Ecpat. Det behandlade arbetet med att spärra sidor med barnpornografi – hur man tekniskt går tillväga och hur det administreras.

Barnpornografi är tydligen ett missvisande ord – det som ecpat fokuserar på vill de helst kalla “dokumenterade sexuella övergrepp av barn”. Det är väldigt engagerade, och engagerande. Helena Karlén känns som den sortens person vem som helst skulle vara glad över att ha i sin ringhörna.

Innan Karlén fick ordet, dock, reste sig Thomas Bodström (numer ordförande för ecpat) som var där på besök för att säga några ord. Han nämnde hur rädslan präglar debatten, hur brottslighet speglar samhället. Att det är självklart att brottslighet finns online, eftersom det finns annars. Det som han upplevde som det stora problemet var att brotten inte anmäls i tillräckligt stor omfattning.

Christian Sjöberg berättade om den programvara de kan stå till tjänst med, för företag osv. Genom det kan man som företagare kontrollera att inte barnpornografiskt material finns på arbetsdatorerna, osv. Det är såklart jättekänsligt, berättade han, och tyckte att det var väldigt viktigt att om man har det installerat på arbetsplatser, måste alla anställda få veta det – samt att material medföljde, ett slags “utbildning” i hur man hanterar både att på daglig basis övervaka sina anställda och om man eventuellt skulle hitta något hos någon anställd. Premissen var – personen är oskyldig tills polisen sett över det och kan avgöra om det är olagligt eller inte.

Helena Karlén fortsatte att berätta om hur man kan räkna till 30 000 besök på identifierade barnpornografi-siter dagligen. Dvs, siter som av rikspolisstyrelsen satts upp på spärrlistor och då man surfar till adressen får ett meddelande som hänvisar att siten distribuerar eller hanterar barnpornografi. Hon trodde inte att alla var pedofiler – utan att många så att säga “trubbats av” med tiden, och letade efter kickar online. Patrik Hiselius förklarade också indirekt siffran med att säga att en del hamnar på dessa adresser av misstag – spammail med länkar eller dylikt, och för att skydda vanliga användare mot att oförskylt hamna på sådan plats, samarbetar man och använder spärrlistan.

På frågan hur en site som Kopimi.se kunde bli blockerad av spärrfiltret, kunde inte Helena Karlén svara – det är ur hennes synvinkel polisen som tar det slutgiltiga beslutet om vilka som hamnar på det – och att de är de enda som direkt kan klargöra om anmäld site verkligen innehåller något olagligt. Hon poängterade, eftersom hon inte kände till kopimi men förstod problemet, att poliserna har väldigt mycket att göra och att misstag kanske kan ske som direkt följd av överbelastning. Thomas Bodström passade på att säga samma sak – han ansåg att det var alldeles för få, och alldeles för lite incitament för det här arbetet.

Hiselius hade tillsammans med ecpat gjort turné i Japan – där de tydligen planerar att förstärka lagar om barnpornografi att även innefatta tecknad sådan, sk manga – och där fått frågan om hur pass framgångsrikt filtret är att bekämpa handeln. Dessvärre kunde han inte svara på det, eftersom han inte fått några sådana uppgifter från polisen.

Så det är inte i dagsläget möjligt att säga hur pass framgångsrikt filtret bekämpar – men som service till familjer där man vill undvika att hamna på en sådan site, är det en bevittnad framgång som tydligen uppskattas av kunderna.

När jag summerar mina tankar och känslor kring detta är det ungefär såhär: ecpat har ingen anledning att bekymra sig om rättssäkerhet. Det är korrekt nånstans att överlämna den avvägningen till polisen. Jag är inte lika ursäktande när det gäller överbelastade poliser dock – det får inte hända att siter felaktigt utpekas som barnpornografiska när de inte är det. Det är också lite jobbigt att det på två år inte kunnat gå att visa att spärrlistorna är framgångsrika eller inte. Listorna är ett sätt att GÖRA NÅGOT – vilket jag tror att det flesta kan identifiera sig med. Det är viktigt att göra något. Men det är också viktigt att hålla ett öga på rättssäkerhet, demokrati och göra en allmän “kostnadskalkyl” för vad man gör. Väldigt viktigt, faktiskt.

Andra bloggar om: , , , , ,