Det har pågått något som kallas “Oscon” i veckan i USA, The O’Reilly Open Source Convention. Sammanfattningsvis är det en open source-kongress, där syftet är att diskutera mjukvara baserad på så kallad öppen källkod, som till exempel Linux. Kongressen är välbesökt och välrenommerad – och många slåss om uppmärksamhet och möjlighet att få komma till tals där.

Öppen källkod är (trots vad uttrycket kanske associeras till) troligen den bästa grunden för mjukvaror idag, framför allt när det gäller säkerhet och inte minst buggfri funktion i den digitala världen. Det är inte utan att många statliga inrättningar byter till just sådant när det är dags att göra om i systemen – det är kostnadseffektivt, funktionellt och tryggt. Microsoft – som fungerar som en diametral motsats till öppen källkod (och därför paradoxalt nog en otrygg digital lösning) har noterat detta, och vill slå sig in på den växande marknad open source utgör.

Bill Hilfs framträdande möttes med viss skepsis, och det är för att Microsoft har tagit för vana att dra öppen mjukvara inför rätta, så innan han hann av scenen för att “springa iväg” ifrågasattes de för just detta.

Som företag har Microsoft omfamnat patent och upphovsrätt och använder det som affärsmässigt instrument att kunna monopolisera mjukvarumarknaden. Detta beteende illustreras inte minst av att patentera något så trivialt som smileys (ni vet, de där små ikonerna i texter som visar om man är glad/ledsen osv). Det har dessutom diskuterats varför de patenterat möjligheten att titta på tv och chatta samtidigt. Listan kan göras hur lång som helst, alltifrån till synes små och triviala saker som stora och idémässiga patent om någon skulle faktiskt hitta ett praktiskt sätt att utföra det på.

När det gäller öppen källkod är tankarna att kunskap och möjlighet att påverka helt fri från restriktioner av typen “vem äger idén” eller vilka som får utveckla och förfina existerande kunskap. Genom att så många som möjligt är involverade i processen att utveckla en mjukvara, fångar man upp en stor kunskapsbredd och idébas och kan på det viset få fram produkter som är trygga och fungerar buggfritt.

Förtroendet är som sagt lågt för Microsoft i detta hänseende, men det är ändå lite kul att det händer och att de inte visar samma styvnackade motstånd som andra industrier gjort när utvecklingen gått åt annat håll än det affärsverksamheten nischat in sig på. Vi får väl se vart det leder.

Ett framträdande direkt efter Bill Hilf, som av kommentarer runt om verkar ha tagits emot i en något mer positiv anda, var Rickard Falkvinges, partiledare för piratpartiet, (du kan se det här) – vars tal gick ut på att förklara problemet med att upphovsrättsimplementering ligger i direkt kollision med personlig integritet. Förvisso består publiken av insatta som förstår ämnet, men det var jättekul att se en kille gå fram och stoppa pengar i handen på Falkvinge direkt efter hans anförande, som stöd till arbetet att kunna påverka parlamentariskt.

Sverige, som är förhållandevis litet, håller på att få en framträdande position internationellt när det gäller dessa frågor – och det är inte sällan som man försöker utreda varför det är så. Det är, ska erkännas, en källa till fånig stolthet jag bär omkring på…

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,