Att det förekommer rökande i reggae-kulturen är förstås inget nytt. Först ska jag väl erkänna direkt att jag är ganska liberal när det gäller droger. Eller kanske ska jag specificera det till att gälla marijuana. Andra droger vet jag nog för lite om, för att kunna uttrycka mig sådär tvärsäkert om, även om det nog finns en principiell “man måste få göra vad man vill med sin kropp”-argumentation att leta upp någonstans när det gäller drogliberalism.

Slutsatsen jag drar är att varken sprit eller marijuana är särskilt hälsosamma droger att hänge sig åt – men av de två är man som utomstående i tryggare sällskap med den som är stenad, mot den som är packad. Som Alltid Tönt konstaterar, ingen fylla, inga bråk under festivalen som tydligen huserade 30 K pers – men ändå en massa stillsamma gripanden.

Du ser liksom inga aggressiva “stoners”, medans däremot en och annan med dåligt ölsinne gärna tar till knytnävarna. Sen är det ju så att gräs aldrig dödat någon, medans sprit ingår i vår statistik över dödsfall regelmässigt.

I USA – Californien närmare bestämt – är det mer vanligt att folk röker marijuana. Ganska stora belopp omsätts, och nu har en organisation för cannabis-odlare bett Swarzenegger om att få kunna hjälpa upp den för närvarande risiga ekonomin, genom att få börja betala skatt. Hundra miljarder dollar, närmare bestämt. Det är ett ganska kul förslag, tycker jag. Legalisera det, och håva in pengarna i statskassan istället.

Det kommer nog att hända lika lite där som här. Men det är inte utan att man funderar över vilka slags pengar statsapparaten ligger ute med för att bekämpa ett brott som inte har några offer, som Henrik Alexandersson beskriver så bra.

Andra bloggar om: , , , , ,