Igår drog Stockholms Kulturfestival igång med buller och bång, och jag lyckades (oväntat för en tisdagskväll) ha skitkul! Att dra iväg till jobbet i morse med värkande lekamen, var mindre kul. Men det var värt det!

På Gustav Adolfs Torg tog den (nu) årliga kampen mellan Brasilien och Västindien vid. Både Västindien och Brasilien kan ju skryta med rätt imponerande karnevalstraditioner, och det var det kampen gällde. Vänskaplig kamp om bäst fest – helt enkelt.

Min “lojalitet” ligger hos Stockholm Carnival Club, ledda av Liz Goulos, som igår kamperade med Uncle Eric och de representerar som alltid Västindien.

Lastbilen som huserade Uncle Eric och den Västindiska musiken, kallad soca, stod placerad framför riksdagshuset och hade ett par meter trottoar emellan bil och mur. Detta för att invänta tillfället för avtåg till Gustav Adolfs Torg – vilket var försenat. Det som började som en soundcheck utvecklades till ett regelrätt party – och i prånget som uppstod lyckades ett hundratal människor klämma sig in och festa rejält. Inte bara “officiella deltagare”, alltså. Utan goda vänner, folk som passerade av en händelse och en och annan turist som var helt begeistrad över de “galna svenskarna”.

Trinidad-karnevalen har varje grupp som deltar (och det är några stycken….) ett eget tema varje år. Liz Goulos följer den traditionen och har för i år designat ett gul-blått världstema. Himla kul att se haremsdamer, afrikanska prinsessor, fäbodjäntor, och geishor i svenska färger, översållade med paljetter och glitter. (Om någon har bilder att visa, släng gärna upp länkar till det! Själv hade jag inte kameran med mig…)

När man ser hela gänget uppe på scenen med Thomas Gylling mot slutet av tillställningen för att fira vinsten (japp, brassarna hade lite för många på bänken denna gång) – är det svårt att tro att det inte är några professionella människor som gör detta.

Härligt är också att se bredden i åldrar och utseende – och alla lika engagerade och har helt klart hur roligt som helst tillsammans. Själv dansade jag i ena minuten med en man i övre sextioårsåldern i ena stunden, en tjugoåring i nästa och blev nästan nermejad av en tjej i tjugoårsålder i en vild och lycklig dans.

Inte nog med att generationsgränserna ignoreras fullständigt i dessa sammanhang, det har väldigt lite betydelse var du kommer ifrån också. Svarta och vita och lite mitt-emellanbruna, ungdomar, medelålders och seniorer har kul tillsammans och dansar skiten ur sig, ungefär.

På lördag, förresten, spelar en av Västindiens giganter, Machel Montano på Hötorget, det lär nog bli en ganska bra fest också.

Jag blir lite sentimental, kan inte hjälpa det. Nyktra svenskar som partajar hämningslöst mitt framför Riksdagshuset. För att vi haft den goda smaken att låta oss påverkas av kulturer utifrån.

[ratings]

Andra bloggar om: , , , , , ,