Tankarna har surrat runt lite, efter Göran Skyttes smått komiska, men förtvivlade uttalande över de sviktande siffrorna för högerblocket i Demoskops senaste undersökning. Av någon anledning blev jag lite påmind om Ryssland.

Ryssarna har ju egentligen aldrig haft en riktigt demokrati, vad jag vet. Diktatur har förekommit i lite olika kläder, som om det är något den ryska kulturen kräver oavsett ideologi som råkar vara på modet.

När kapitalismen introducerades i Ryssland i och med murens fall – så blev det ändå inte en demokrati att tala om. Internationellt snackas det inte så mycket om detta – det är som om alla resignerat inför det faktum att Ryssland inte kommer till skott när det gäller demokratisk politik.

Putin, den “fredliga” diktatorn som han på något vis framställs som (om nu diktaturvinkeln tas upp), är inte desto mindre en diktator såklart. Kanske är det så att demokrati måste växa fram medelst diktaturer i Ryssland?

Måhända är det samma sak i Sverige.

Jag personligen har fått intryck av att när socialdemokraterna får på tafsen, så är det för att man röstar MOT partiet, inte MED något annat parti. Euro-valet, till exempel – och inte minst valet i höstas då Göran Persson blev för mycket för svensson att svälja.

Det är lite överlägset att säga så, som om alliansen inte skulle kunna ha några egna meriter – eller att brista i förtroende för den allmänna väljaren. Att vi lite till mans är alldeles för upptagna eller lata, beroende på infallsvinkel, för att informera oss. Nu tror inte jag det egentligen – min mage är inte expert på något vis, så jag tar det den säger mig med en nypa salt. Men jag har svårt att bryta de tankebanorna efter att ha läst Skyttes inlägg.

Så varför inte; socialdemokraterna kanske är de där föräldrarna som styrt oss i vått och torrt i många generationer och på något konstigt vis kanske det blivit en politisk “blod är tjockare än vatten”-relation. Det kanske rentav är så att partiet tagit ifrån väljarnas initiativ att tänka själva genom åren. Fast ibland revolterar ändå vi kids med att rösta mot päronen, för att skaka om lite, till exempel när landsfadern fallerar i pondus. Vi ogillar överförmynderiet, men saknar möjligen auktoriteten.

Sossarna har genom åren läst av opinionen och justerat sin position – vilket gör att de är ganska långt ifrån sin ursprungliga ideologi, som jag upplever det. Ideologi är ju inte samma sak som folklighet, och folkligheten har nog oftare fått styra än ideologin.

Och detta har naturligtvis de till höger tagit fasta på – de är minst lika skyldiga till detta. Få av oss missade det “nya” framför moderaterna förra valet. Den svenska politiska kulturen har blivit att representera “arbetaren” oavsett partipolitisk ideologi.

Det finns egentligen inga skillnader att tala om mellan blocken idag. Folk ska övervakas, kontrolleras och tas om hand om – ivriga förespråkare inom båda blocken försäkrar oss om att det är för vårt eget bästa. Minimala procentuella skillnader bråkas det om som om det vore milsvida skillnader. Allt för att uppehålla ett sken av skillnad, där egentligen ingen finns.

Alla tävlar om att vara den ultimata representanten för den utvecklingsbara, svenska modellen av socialism, på sätt och vis. Sossarna driver frågor likväl som moderater där man nog inte tagit hänsyn till medborgare i allmänhet som man gjort till mindre gruppers ekonomiska intressen.

Högerfiltret som man nog kan anklaga den socialdemokratiska regeringen för att ha fällt upp – att filtrera högerpolitik genom att sätta en socialistisk stämpel på det – har pågått i dekader. Det har nog gjort att inte så särdeles stor skillnad märks nu, trots regeringsskifte. Poängteras ska nog att det är opinionen som styrt detta, vi har varit med hela vägen.

När alliansen gör det sossarna hade gjort i vilket fall som helst – så har de inte det traditionella socialistiska “föräldraskapet” i ryggen, auktoriteten som befolkningen så att säga resignerar inför. Skillnaden alltså att ingen socialiststämpel landar på helt jämförbara förslag idag.

Man kanske måste fråga sig om det finns ett så stort behov av partipolitik längre, när blocken står så nära varandra, inte på grund av ideologi, utan för att tävla om väljarna? Huga. Är vi ett land som bara låtsas ha demokrati och politisk variation, likt Ryssland?

Det var i alla fall det jag började fundera på och blev lite deprimerad på kuppen… Tack Göran Skytte…

Andra bloggar om: , , , , , ,