För något år sedan fick jag höra på omvägar att rättigheterna till det mesta material som angår tiden under kommuniststyret i Ryssland köpts upp av “någon” och placerat allt historiskt material i frysbox, utom räckhåll för forskning och undervisning. Tanken är att försöka “sudda ut” vad någon personligen anser vara en skamfläck i landets historia.

Det är ett tydligt exempel på hur man kan använda sig av upphovsrättslagstiftning på fel sätt. Även om historien är överdriven eller påhittad så är det med rådande system fullt möjligt.

Dessvärre påverkar upphovsrättslagstiftningen vad som lärs ut i skolor ändå – utan att någon på otillbörligt vis vill kunna styra historiska återgivningar och/eller vad barn får lära sig.

I Sverige hamnar lärare ofta i dilemmat där de vill använda sig av något för att hjälpa till i undervisningen och måste låta bli på grund av upphovsrättslagstiftningen. För att det helt enkelt är förbannat krångligt.

Att göra något så enkelt som att kopiera en sida ur en bok kan, om man följer reglerna, vara en ganska utmattande process. Vem äger rättigheterna? Finns företaget/upphovsrättsägare tillgänglig? Kostar det pengar?

Tack och lov struntar flera lärare i hela processen – men de flesta har tvingats till avvägningar om exakt hur stor överträdelse de ska göra i undervisningens namn. Och flera anser att det är obehagligt att medvetet bryta mot lagar – de vill ju ändå vara ett föredöme. Inte alla tycker att det är kul att känna igen sig i etiketten “pirat” när det diskuteras i media.

Det är groteskt att kunskap i pedagogiska institutioner är begränsade till vem som “äger” den. Lärare har helt klart både moralisk rätt och samhällelig skyldighet att använda sig av upphovsrättsskyddat material vid behov. Dessvärre reflekterar inte lagstiftningen det.

När man läser att datorundervisningen i skolorna är undermålig – att eleverna till och med lär lärarna, blir man påmind om hur läraryrket trycks ned ständigt. De ska i princip koka soppa på en ganska mager spik, och får sedan kritik för att soppan inte innehåller tillräckligt med godsaker.

Kunskap är en handelsvara och lärarna har inget kapital. Att lärarnas kompetensutveckling blir eftersatt tjänar ingen på. Det vore bra om man kunde underlätta allt man kan. Redan nu kan man med några enkla grepp höja kvaliteten utan några enorma kostnader:

Fler laptops – helst en till varje elev – med internetuppkoppling och program med öppen källkod. Lexikon och kunskapsbas med några enkla knapptryck, helt kostnadsfritt. Undanta pedagogisk verksamhet från upphovsrättslagstiftning så att lärare fritt kan lägga upp undervisningen. Inbegrip lärare i utvecklingen – lär dem använda verktyget deras elever redan använder, strunta i att det kostar några spänn.

Spara helt enkelt inte pengar på lärare, för att sedan slänga ut eventuellt överskott på upphovsrätter och licenser – som inte sällan är påtvingat från “högre ort”.

Uppdatering:Text.nu kan man läsa en kul tanke om att ge alla elever en blogg i skolan.

Andra bloggar om: , , , , , ,