Jag har deltagit lite i diskussionen på Fotofeber – och eftersom det verkar vara något krångel med kommentarsfunktionen, skriver jag för säkerhets skull in det här.

För att göra en sammanfattning för nytillkomna lyssnare – Jens Lennartsson på Fotofeber ber om ursäkt till Thomas H Johnsson och Göran Segeholm, två fotografer han tipsat om och vid de tillfällena använt sig av deras bilder som komplement till texten. Eftersom Fotofeber ingår i Bonnier-koncernen, antar jag att det är extra viktigt att signalera att det inte är okej att använda bilder från fotografer utan att fråga efter tillstånd, och kanske framför allt betala för att använda bilderna – med tanke på att Fotofeber är en kommersiell site.

Anledningen till att jag lade mig i kommentarerna var för att jag kände att förståelsen för internetkulturen och utvecklingen över huvud taget var lite dåligt representerat i diskussionen, även om jag kan känna empati över känslan att tappa kontrollen över sina verk:

Det som flera försökt poängtera är den tekniska grunden som förbises här. Måhända att man som Bonnier-ägd måste lägga sig platt – men faktum är att länktraditionen online inte kommer sig av att folk är generiskt tjuvaktiga. Google länkar till bilder som läggs upp på automatik och fungerar som ett jättebra exempel på detta. Själva användadet av internet baseras på just en sån teknisk detalj.

Någon föreslog vattenmärkning och licensrad på bilden, vilket alla bildbyråer använder sig av när de lägger upp bilder på internet. Denna kunskap är inte ny – tvärtom. Det råder en etablerad praxis som man måste ta hänsyn till. Det är helt enkelt upp till den som lägger ut material att vara noggrann med att märka bilderna. Tyvärr för en del, och bra praxis för andra.

Det är INTE personangrepp att påpeka detta, det hoppas jag att alla som läser förstår. Det sidospåret i den här diskussionen är nästan lite pinsamt. Har man ett utpräglat kontrollbehov så måste man lära sig att inte lägga ut saker online. Man måste helt enkelt ta det som är bra, som någon påpekade, med det dåliga och lära sig att bemästra verktyget.

Även den mest förhärdade snickaren har svarta naglar emellanåt, men jag tror inte att han skyller hammaren på det.

Någon från Bild och Foto (en himla trevlig site, för övrigt) svarade på mitt inlägg, och tog upp den moraliska aspekten:

Jag tycker inte det är okej att bara för att så många bryter mot upphovsrätten att själv göra det med bakgrund att alla andra gör det. Jag springer inte utför ett stup heller för att alla andra gör det.

Det som är ett problem är just dels den inställning som alla har gentemot upphovsrätten på Internet. Teknik och lag har inte hållit samma tempo. Jag tror att vi behöver revidera lagar så att alla parter blir nöjda. Det är därför jag föreslår fotografer att använda creative commons. Det tar liksom bort argumentet du har ju lagt ut bilden så då kan jag använda den. (Så länge inte fotografen har märkt ut bilden så är det inte okej att använda den för sin publikation). Om fotografer märker ut sina bilder vilka han/hon tycker det är okej att folk använder så behöver man inte diskussionen.

Jag tror på att alla skulle vinna på kreativa licenser istället för hårdare lagar.

Att som opassande säga att Internet är byggt så att det är lätt att kopiera material är samma sak som att säga att bilar som är byggda att köra fort är anledningen till att du överskrider fartgränsen. Det är du som individ som tar det omoraliska steget att strunta i en lag som samhället har kommit överens om.

Visst tycker jag att vi bör revidera våra lagar när det gäller upphovsrätt. Medialandskapet har förändrats och tekniken har sprungit ifrån samhällets normer.

Det ledde till mitt svar nedan, som jag i skrivande ögonblick inte vet har blivit en “riktig” kommentar till ursprungsinlägget, och föranledde till att jag skriver det här istället:

När den största delen av befolkningen inte anser att det omoraliskt – då har man ett problem, och kanske måste man vara flexibel och inse att man själv måste göra avvägningar.

Slaveriet blev avskaffat, till exempel, för att man ansåg att det omoraliskt (för att inte säga omänskligt). Sex före äktenskapet har utvecklats till att inte alls vara omoraliskt. Även om det finns de som antagligen skulle gilla att ha slaveri kvar, eller anser att sex före äktenskap är en styggelse – är de för få för att kunna svänga den allmänna moralenpendeln tillbaka.

Moralargumentet är svårt att förhålla sig till i samband med förändring, eftersom moral inte är skrivet i sten utan förändrar sig ständigt i takt med att samhället förändras.

Till och med hastighetsbegränsningar kan av den anledningen vara uppe till förhandling. Skapas bättre bilar och vägar finns det all anledning att fråga sig om dagens hastighetsbegränsningar är motiverade, och flera bryter mot lagarna till och med. Är det omoraliskt eller bara ett naturligt steg till förändring? Även om jag personligen kanske skulle föredra att man krypkör på vägarna, så måste jag hänga med i trafiktakten.

Ibland är det civilkurage snarare än omoral det är fråga om när man bryter lagar. Ibland är det bara så att det gäller att hänga med. Det är inte för att vara taskig, men för att belysa att vi befinner oss i förändring, ständigt, och att man gör sig själv en otjänst att lägga moraliska kvaliteter på diskussionen då.

Det är alltså inte för att jag tycker att fotografer och andra ska ge bort sina grejer gratis som jag påpekar detta. Det är för att man bör släppa in lite förståelse för vad som händer. Moralargumenten dyker ofta upp i sådana här diskussioner, och jag upplever det som att det finns anledning att peka på att argumentet blir ihåligt.

Skulle diskussionen ha uppstått om det INTE var ett kommersiellt sammanhang? Jag inbillar mig att det inte skulle det – och därför skickar de generiska argumenten fel signaler.

Personligen så ser jag inga problem med att en icke-kommersiell site visar en bild och länkar till någon “utan lov”. “Moralen” blir då i ett slag flytande och subjektiv. Man ska helt enkelt akta sig för att måla in sig i hörn.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,