Henrik Pontén har skrivit på politikerbloggen – och har dessutom den goda smaken att delta i diskussionen i kommentarerna under krönikan.

En del av det han skriver har sina poänger – men precis som vanligt i sådana här diskussioner så går det att dra andra slutsatser än de Pontén gör. Egentligen skulle jag vilja citera hela artikeln stycke för stycke, och kommentera, men väljer ut några enstaka bitar.

Fildelningsteknikens obestridliga fördelar ställs mot det lika obestridliga behovet av nyskapandet av kultur.

Ovanstående är en strålande soundbite – men nyskapande av kultur kommer aldrig att vara hotad, oavsett teknikutveckling. Det finns inget generiskt samband mellan sjunkande intäkter och kreativitet. Nog för att kreativitet och affärsmässighet kan och gärna får leva i symbios, men det är inte avhängigt av varandra och inte en naturlag som måste räddas undan digitala miljöhot.

Politiker, skribenter och bredbandsoperatörer kunde direkt efter att den 400 sidiga rapporten hade publicerats tvärsäkert uttala sig om det var ett värdelöst förslag. Många påstod att operatörerna självständigt skulle börja övervaka sina kunder.

Att folk ser ett hot i förlängningen i och med övervakande tendenser är inte konstigt. Och att man i detta specifika förslag börjar kringgå rättsapparaten är ett av många tecken i tiden. Jämförelse med postverket är inte att de sprättar upp brev i egentlig mening, det är helt riktigt dock. Det är att en privat intresseorganisation i princip ska kunna be posten att sluta leverera brev till någon som de anser förfelat dem som är den riktiga jämförelsen.

Varför ska en specifik, enskild industri ha denna förmån? Förlängningen blir dessutom att mer ansvar läggs på operatörerna, och om man inte anser att rättssäkerhet sätts ur spel genom att ett intresseområde har direkt tillgång till operatörer så sticker ändamålsglidningen, som garanterat följer, i ögonen.

En återkommande påstående är att bortsortering skulle vara censur. Enligt uppslagsverket på internet “Wikipedia” är censur “när makthavare hindrar information, genom förhandsgranskning, från att nå allmänheten”. Att filmbranschen skulle försöka hindra allmänheten från att se filmer är en felaktig tankegång.

Här undrar jag om det blivit något galet i redigeringen, med eller utan grammatiska fel? Mig veterligen har ingen hojtat “censur” i sådana sammanhang? Jag hoppas att detta inte är ett avsteg från en “lösningsorienterad debatt”, där åsikter och attityder planteras i marknadsföringssyfte, utan att det helt enkelt är ett misstag.

Härom dagen kom siffrorna för den Amerikanska bioindustrin – det har visat sig att de har slagit ett rekord i intäkter det senaste året. Fildelningsvärlden ligger alltså inte i bakhåll för nöjesindustrin med sina skruttiga kameraversioner av biofilmer, utan verkar lattjo nog hjälpa till att öka medvetandet kring titlar och vad som är aktuellt på vita duken.

I Sverige måste vi dessvärre vänta tills filmen kommer hit något år senare. Det verkar onekligen som om internationella premiärer skulle ta hand om det intresse som uppstår i tiden emellan där fler kanske lockas att ladda ner, inte sant? Eftersom distribution nu kan ske digitalt, så är det inte några större administrativa åthävor som måste till. Så trots att filmindustrin “gör allt” så finns det några småsaker till att göra, som kanske kan förbättra den upplevda hotsituationen, rekordvinster till trots.

Den viktiga men omogna integritetsdebatten är även här aktuell.

Här blir jag osäker på vad som menas. Är det ett sätt att lägga en mognadsnivå på de som deltar i debatten, att marknadsföra debattdeltagare som något mindre vetande? Känns i så fall inte särskilt lösningsorienterad då heller. Men om det möjligen är så att integritetsdebatten behöver vidgas och fördjupas ännu mer, som är meningen – så är det bara att hålla med. Integritet luckras upp lite för ohämmat idag, och behöver verkligen diskuteras ordentligt.

Det saknas idag någon politisk vision om kulturen på internet.

Här ett direkt felaktigt uttalande. Inte minst representerar Henrik Pontén själv en sådan, om än inte optimal variant för oss som ser möjligheter snarare än begränsningar. En industri som vill tvinga fram en politisk vision som passar dem får inte mycket gehör bland vanligt folk, men det betyder inte att inte visioner finns.

Ska vi utveckla Internet till något gott för samhället måste vi våga stå för tanken om att demokratiskt fattade lagar gäller överallt, även på Internet.

Ja. Och det innebär att de som debatterar och utnyttjar sin demokratiska rätt att uttala sig inte förutsätts eller säljs som omogna(?), eller klistras på attityder som inte existerar i någon egentlig mening. Demokrati betyder inte att någon bestämmer vad som gäller, och utesluter de som inte tycker samma sak.

Svenska upphovsmän har idag Europas sämsta skydd på internet och vi utpekas i internationell media som ett himmelrike för pirater.

Hittills har alla förändringar som föreslagits, inneburit att hålla en döende monopolistisk industri under armarna. Att förändra upphovsrättslagar så att de är mer synkroniserade med vårt rättsmedvetande är inte minst viktigt, att enskilda upphovsrättsinnehavare exempelvis inte blir överkörda av monopolistiska konglomerat skulle inte skada heller.

För det är det vi vanliga svennar ser – hur en rik industri mer eller mindre mobbar enskilda utan hämningar. Och då blir kommentarer av typen (som just användes) “vad ska grannarna säga”, helt oväsentliga – det skapar snarare stolthet än skam.

Allt fler börjar inse möjligheterna. Internet handlar inte om produkter i den gamla kommersiella betydelsen. Mitt tips är att service är “nästa stora grej” och de som skiter i den här debatten exploaterar det för fullt medans jag sitter här med min spellchecker.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , ,