Buzz kan man hitta en länk till en jätterolig idé – Pretend to be a time traveler day. Det går i princip ut på att låtsas vara tidsresenär genom att klä ut sig och gärna “missförstå” hur man ska prata och se ut i dagens samhälle – ungefär som man kan tänka sig att det skulle gå till om det verkligen gick att resa i tiden. Hur illa man skulle passa in och hur mycket som missförståtts i historieböckerna.

Blanda dagens slang med gårdagens, och du får ett rätt egendomligt språkbruk. Om någon minns den där gamla Lorry-sketchen – “tjeeeeeenare, tjeeeenare” – Hiv diskuterades på pilsnersvenska av 91:a och 87:an Löken… stor humor man sent glömmer!

Rabaldret med om huruvida Shakespeare skrev alla de där pjäserna han är känd för får mig att associera till hur vi skulle vallfärda med tidsmaskinen och förfölja en stackars medelmåttig författare som under historiens gång tillskrivits en massa han inte haft med att göra.

Det är lite trevligt ändå – att ha en “hjälte” som Shakespeare att se upp till, så jag hoppas att eventuell forskning inte raderar den stackaren helt från historieböckerna. Alexander Graham Bells historiska insats som telefonens uppfinnare, fick revideras, till exempel och det är inte alls lika roligt att plocka upp mina gamla Sweet-album med låten som hyllar den gode Bell, numer. Eller jo, det är ganska kul, men ni förstår vad jag menar…

Det är inte ett nytt koncept, att vi “lärt” oss fel saker – och inte minst har detta varit grund för ett antal biofilmer. En av mina favoritfilmer när det gäller reviderade historiebeskrivningar är nog Time bandits, där Terry Gilliam och Mikael Palin tagit sig ganska stora friheter och gjort sina egna humoristiska tolkningar, som visades på TV härom veckan.

Tidsresor i litteratur och underhållning har alltid varit något av ett “guilty pleasure” vad mig anbelangar. Tidsparadoxer till trots, ska man kanske säga. Det gäller att inte fundera så mycket över logiken i det hela, annars blir man nog lite knäpp.

I verkliga livet får man nöja sig med andra typer av tidsresor. Som när min jobbarkompis drar igång sin samling av tracks-låtar från 1984. Helt plötsligt står jag på disko med permanentad lugg. Eller när jag går förbi törnroshäcken när jag hälsar på min kompis, och i ett ögonblick befinner mig på lekplatsen i Finspång där jag spenderade min tidiga barndom. Eller man snubblar över ett gammalt avsnitt av Fem myror… *ooh vad det låter bra*

Fick en flashback häromdagen då jag såg ett plommonstop på bild i någon kvällstidning, och reste tillbaka till tidiga sjuttiotalet och de importerade barnprogrammen från östblocket. Herr Pantau, ni vet, mannen i plommonstop som när han drog med fingret längs brättet krympte…

Fin / Konek

* * *

Berätta gärna om “din” tidsmaskin.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,