Från att tidigare ha skrivit i lite mindre sällskap var Twingly en av anledningarna till att jag utvecklade mitt skrivande till att komma från en “officiell” adress.

Jag erkänner utan omsvep att jag vill att läsare ska hitta till min blogg. Det är för mig viktigt lyfta fram mönster i samhället, som jag upplever lite fördolda men superviktiga. Jag är lite smånojjig över att det jag ser, inte tillräckligt många ser för att åstadkomma en förändring. Viktigt att hitta kanaler och åtminstone ge folk chansen att fundera över det, som jag ser det.

Nu diskuteras det en del om Twingly, och om kvaliteten på blogginlägg sjunker i jakten på läsare. Rädslan för ett slags Aftonbladet-effekt syns i debatten och är inte helt utan anledning.

Frihetens vingar: Öppet mail till Martin Källström på Twingly — Bengt luftar sin oro över hur låst en bloggare kan bli vid antalet läsare, snarare än den genuina lusten att skriva. Som exempel tar han upp Signerat Kjellberg som i sin tur svarat med sitt inlägg Är jag en Twinglyist?

Johans blogg-blogg, (Johan som driver siten Knuff) varnar lite för hur gammelmedia har hittat ett sätt att kontrollera eventuell medial konkurrens från bloggar i Jakten på unika besökare — när nya medier dirigeras av gamla.

Med sedvanlig skabrös polemik skriver Blogge Bloggelito om Knuffhoror, twinglyprostituerade och intressantluder — vitbok över länkhandeln på nätet — där han på sitt sätt redovisar varför det är upp till var och en, så länge behovet finns.

Alla har vettiga och tänkvärda synpunkter.

Att via Twingly nå så många läsare som möjligt och åtminstone ha en liten chans att informera och skapa diskussion om saker, är guld värt. Jag misstänker att det är liknande motiv som driver hedervärda samhällsdebattörer att “hora” genom att skriva i kvällstidningar, eller tidningar med politisk ideologi som kanske inte står för vad skribenten kopplas till normalt.

Men visst det kan krocka med respekten för det kvalitativa innehållet i det skrivna generellt sett. För risken är ju såklart att man stirrar sig blind på antalet läsare, och den “nobla” tanken drunknar i jakten på desamma.

Diskussionen i bloggosfären andas lite snobbism, här och var dock, och känns lite onödigt fördömande ibland. Förtroendet för vad som står skrivet i ett blogginlägg borde inte vara avhängigt av huruvida den länkar mot Twingly, de flesta av oss är väl mogna nog att avgöra själva? Kanske framför allt viktigt att inse att det finns de som bryter mönstren och sticker ut, utan regleringar.

Att vilja ha läsare är inte något som nödvändigtvis korrumperar. Även om risken finns, och även om det är viktigt att diskutera. Bloggar per definition är gränslöst, så det blir lite konstigt när man ropar på regelverk för det, som jag ser det. Jag har större förtroende för de jag läser än så — och förhoppningsvis har de som läser min blogg större förtroende för mig än så. Framför allt måste jag kunna välja själv, inte vara på andra sidan av någon annans subjektiva bedömning om vad som är kvalitet.

Jag vill inte att diskussionen ska urarta till att man ska behöva skämmas för att man vill ha läsare, utan att för den sakens skull förringa vikten av att vårda kvalitativt och förtroendeingivande innehåll.

* * *

Uppdatering: Frihetens vingar säger sig ha skrivit sitt öppna mail på låtsas för att styra runt de som han anser vara får i bloggvärlden. Lattjo nog är domen att vilja ha uppmärksamhet fel, medans man får väldigt mycket uppmärksamhet på kuppen genom att göra något sådant här! Där ser man… Nu är iofs det här en diskussion som dyker upp ändå med jämna mellanrum, och dessutom är av lite intresse eftersom det kan dyka upp tänkvärda kommentarer, så helt bortkastad är inte tiden.

* * *

Andra bloggar om: , ,