Hur vältaliga en del politiker än är, så blir det lite frustrerande när inget sägs egentligen. Det kändes mest som att vi stod där och representerade ett engagemang som exploaterades snarare än något annat. För förvånansvärt nog rycktes jag inte alls med av den stämning som det pratades om från pulpeten på demonstrationen på Medborgarplatsen.

Igår på manifestationen mot förtrycket i Burma kände jag stark att flera utnyttjade situationen att sälja sig själva och sina partier. Själva inramningen var att alla riksdagspartier var med och kan ställa sig bakom fördömande av förtryck. Som väl är självklart, för övrigt.

Mitt engagemang fick sig direkt en knäck när de politiska partierna från riksdagens fanor ställdes upp snett framför burmeserna som samlats på trappan på Medborgarplatsen. Så fantastiskt som det kanske är att alla partierna kan samlas bakom en fråga, så var det faktiskt inte det det var fråga om igår. Jag kände mig helt enkelt lite rånad på spontanitet och engagemang.

Faktum var att flera av de som talade, hade egentligen inget att göra vid mikrofonen. Lattjo nog vinglade en alkis upp när de burmesiska munkarna på plats sjöng/reciterade en bön. Smådansande och lite förvirrad över situationen, leddes han så småningom bort av en empatiskt man — men det slog mig att denne överförfriskade herre reagerade säkert på samma sak som de politiker som stod på “scenen” och inväntade sin tur till mikrofonen. Uppmärksamhet.

Nu finns risken att jag framstår som att såga hela tillställningen. Så illa är det inte — min tid var inte bortkastad över att gå dit. Och jag skulle gå igen, skulle liknande arrangemang anordnas.

De talare som var mest intressanta var generellt de som inte kom från partipolitiskt håll. De som påpekade att samtal och protester måste fortsätta, och de hade ordentlig kunskap bakom orden. Inte minst representerade några ett långvarigt engagemang som just efterlystes från politiskt håll.

Två av de politiska talarna gick dessutom så långt som att föreslå bojkott av OS i Kina. Jytte Guteland från SSU och Frida Johansson Metso från LUF. Den senare hade till och med tidigare under dagen tillsammans med sin organisation skickat brev till samtliga OS-kandidater om att bojkotta OS.

Och det fungerar som en ganska bra illustration till varför de flesta andra politiska talare på sätt och vis misslyckades — några föreslog handelsbojkotter mot Burma, alla fördömde förtryck, någon ville inte se upprepning av händelserna på Himmelska Fridens Torg (och som jag ser det missade att det är precis det vi ser nu), men få hade faktiska, handfasta förslag på politisk aktivitet som påverkar på riktigt. De flesta flämtade lite taget om hur fantastiskt det var att se alla människor samlade.

Jag är inte cyniker, tvärtom, hade jag inte förhoppningar om människor och utveckling skulle jag nog tappa styrfarten helt. Men det innebär inte att jag inte är helt utan rationalitet och erfarenhet.

Så nog blev jag lite fundersam när KDs representant (som var närmast att likna vid en Carola-klon) höll sitt tal. Hennes partiledare har ju installerat censurerande filter på regeringskansliets datorer.

Sossarna representerades av en kvinna som höll en fantastiskt tal (som iofs inte sa sådär jättemycket annat än att vi borde pressa regeringen, sossarna är ju numer i opposition) — och jag funderade på hennes partikamrat Thomas Bodström som hårt drivit övervakning och överstatlig kontrollerande verksamhet.

Alliansens representanter som talade sig varma om vikten av ett fritt samhälle, som försökte smyga igenom FRA-förslaget under jullovet…

Jag hoppas att vi på olika sätt att hjälpa det burmesiska folket till frihet och demokrati. Men litar inte riktigt på att våra folkvalda lever som de lär. Kanske inte konstigt att jag inte köpte föreställningen som “fantastisk” igår, då.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,