Det finns många olika sätt att mäta hur viktigt något är. Att jag konstaterar att piratpartiet är Sveriges viktigaste parti mäts inte med det man normalt tillskriver något som är viktigt.

Fastighetsskatt är viktigt. Sjukförsäkringar och anställningstrygghet likaså. Det finns många viktiga och stora frågor att bekymra sig över och engagera sig i. Men alla fördelningspolitiska åtgärder och diskussioner kommer ändå inte i närheten av den som borde vara den största och viktigaste debatten i dagens samhälle.

Vi lever i allt större utsträckning digitalt och det finns helt enkelt ingen parlamentarisk representation eller ideologi som förstår vad det innebär.

Inte många känner ens till vad piratpartiet står för, än färre tar partiet på det allvar det förtjänar. Partiet har nischat in sig på några av de viktigaste byggstenarna för en fungerande demokrati. Förvånansvärt nog är de praktiskt taget ensamma om detta.

Privatlivet och integriteten som vårdas generellt sett, är utsatt för ren huggsexa i den digitala verkligheten. Alla förstår till exempel den viktiga principen i att inte sprätta upp medborgares brev, men känner av någon anledning ingen koppling till det digitala brevet. Plötsligt är det okej att göra människors kommunikation tillgänglig för statlig kontroll.

Man kan lite arrogant fnysa fildelarparti, och tycka att fildelargenerationerna är snåla oduglingar. Men åsikten måste ändå ställas i jämförelse med vad det innebär att jaga just fildelare. Har man inte någon förståelse för piratkopieringskulturen, borde man åtminstone ha förståelse för de allvarliga ingrepp i integriteten att jaga fildelare innebär.

Även om det sker på “det där internet”. För “det där internet” är ett kommunikationssystem som väldigt få befinner sig utanför och ännu färre kommer att kunna undvika i längden. Det digitala livet sträcker sig mycket längre än att chatta online.

Framför allt är det viktigt att förstå att exempelvis fildelning används till att ursäkta ganska omfattande försämringar av rättssäkerheten som påverkar ALLA.

Fildelning är inte det enda, dessvärre, som utnyttjas för att inskränka det digitala livet. Det talas inte minst storvulet om näthat och det är inte ovanligt att anonymitet smutskastas utan tanke på hur viktig just rätten till anonymitet har varit för demokrati och motverkan av förtryck. Slaget om kontrollen över internet är i själva verket slaget om kontrollen över invånare.

Sakta men säkert bryts spärrarna ner i rent oförstånd. Vi kan fortfarande känna en avsky mot diktaturer i världen, men inser inte att vårt historiskt hårda arbete för att försäkra oss om att det inte ska kunna hända här naggas i kanten med oroväckande frenesi.

Varje gång man tar bort en bit av de — som historien lärt oss är viktiga — regler för en bibehållen fri demokrati, kommer vi närmare den punkt där ingen av oss är privat, fri eller självständig. Bara för att det sker digitalt.

Människor känner sig otrygga, och en del ställer till och med ovillkorligt upp på principen att bli övervakade. De har inget att dölja, säger de. Men det har politikerna.

Jag anklagar våra folkvalda, ivrigt påhejade av gammelmedia, att skrämma oss till lydnad — i stort sett utan reell grund. Inga andra tjänar på att vi ger upp vår självständighet och kontroll över vår verklighet, än de som övervakar och styr upp våra liv och åsikter.

Vikten av att streta emot denna utveckling gör piratpartiet till Sveriges viktigaste parti.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,