Satt och läste deep|eds reaktionStenius-affären, där han citerade Pontus Schultz. Passade på att kolla in Teflonminne och Paradigms kommentarer på det hela dessutom. Det slog mig hur de tre bloggarna på ett ganska tydligt sätt visade varför jag LÄSER bloggar. Tre helt olika stilar och infallsvinklar, även om själva grundförutsättningen var likartade åsikter i just detta fall.

Det händer ibland att jag landar på en blogg där jag (inbillat eller verkligt) känner att jag inte är välkommen — ens för att läsa. Det journalistiska skrået lär nog uppleva det ofta. (Det är inte som om vi generellt sett är särskilt bussiga mot skribenterna i gammelmedia. Fast det är ju inte något självändamål såklart.)

Snarare andas nog många bloggar konkurrens — vare sig det gäller politiska kommentarer, nöjesjournalistik, krönikor eller nyhetsförmedling. “Jag gör faktiskt det här bättre än du.” Och flera än några stycken har dessutom rätt att känna så.

De journalister som faktiskt anammat bloggandet står med en fot i varje läger, och kan röra sig hemtamt mellan de olika intressesfärerna. För olika sfärer är det. Men jag tror det är helt riktigt att gammelmedia känner sig hotade av bloggar. Kanske delvis för att vi förmedlar ett riktat hot, medvetet eller undermedvetet.

Oftare än när jag läser bloggar så råkar jag ut för känslan av att inte vara den artikeln är riktad till i gammelmedia, dock. Journalister skriver för varandra, precis som vi bloggare på sätt och vis gör. Men framför allt är de medvetna om de opinionsbildande effekterna, och den maktposition de faktiskt innehar och kan inta en attityd som känns helt främmande för mig. Onekligen verkar en del tidningar till och med exploatera folks ilska för att få till lite läsare. Alltför ofta exploateras dessutom rädsla.

När jag funderade vidare på det, slog det mig att det vore intressant att veta vem folk skriver för, om det nu går att uttrycka sig så. Men jag inbillar mig att de flesta har någon form av föreställning om vilken typ av läsare de vänder sig mot (till?).

Personligen har jag egentligen bara en läsare i grund och botten. Fokus är “skriva så att mamma förstår”. Detta blogginlägg blir ett “litet” undantag.

Min mamma behöver förstå att politiker inte vet allt och alltid har hennes bästa för ögonen och måste lära sig att ta lite eget ansvar emellanåt. Hon behöver lite extra förklaringar när det gäller det tekniska, om det är farligt eller inte. Om hon dessutom får ut ett litet skratt här och var, känner jag mig nöjd. Framför allt vill jag inte leda henne alltför starkt mot mina åsikter, men att hon ska förstå vad jag säger och ta det i beaktande när hon skapar sin förhoppningsfullt informerade åsikt så småningom.

Nu är det så att hon inte läser min blogg. Mamma äger inte ens en dator, och kanske är det därför hon är min ultimata läsare.

Aldrig riktar jag mig i tanken till en journalist och kommunicerar, även om de självklart alltid är välkomna att läsa inlägg, kommentera och lägga sig i. (Som om jag skulle kunna påverka till motsatsen…)

Men nog är det så att jag ser min blogg som ett ALTERNATIV till gammelmedia som min mamma slukar regelbundet, snarare än ett komplement, det får jag nog lov att erkänna. Även om jag nog egentligen vill se det som en symbios.

Så om det nu är så att vi konkurrerar (om läsarna?) — är det inte så att vi bloggare känner oss hotade av gammelmedia, då? Det blir den (för mig) självklara delfråga två. Om gammelmedia är rädd för oss, är vi rädda för dem?

Med lite vånda måste jag personligen svara “ja” på det. Jag litar helt enkelt inte på att tidningarna är en allsidig informationskanal. Objektivitet är ju en förutsättning för de flesta tidningar med självaktning, men konkurrensen skapar andra strömningar som tar över mer och mer. Ändå är det till gammelmedia jag vänder mig ofta för att få hjälp att sålla i det som är “viktigt”.

Det skulle vara jättespännande att höra er bloggares tankar om vem/vilka ni vänder er till med era texter. Och hur förhåller ni er till gammelmedia — är de en måttstock, konkurrent eller borttagen ur ekvationen rent av?

Trots någon liten avart av jantelag* så utsträcker jag även denna inbjudan till journalister som bloggar. Eller varför inte journalister över huvud taget. Om det nu är så att jag snubblat över något av värde som kan relateras till…

*Dels för jag är nog ändå ganska imponerad av gammelmedia och dels för att jag har ingen aning om någon i bloggosfären är det minsta intresserade av att diskutera detta.

* * *

Andra bloggar om: , , , ,