Ibland är det svårt att hänga med i svängarna. Johan Linander (c) är uttalad motståndare till tokiga fildelningslagar och övervakningssamhället, är mitt intryck. Han har i alla fall ställt sig frågande till utvecklingen offentligt.

Men på hans blogg har man kunnat följa hans problem att driva sina hjärtefrågor. Man får intryck av att det inte finns manöverutrymme för en enskild person i riksdagen och att det är svårt att göra skillnad. Partilinjen är det som gäller.

Därför är blir det lite upp-och-nervända världen att en politiker som Karl Sigfrid — som inte alls profilerat sig med de här frågorna mer än att ha skrivit en väldigt bra debattartikel — på något vis verkar ha blivit nyfiken, studerat ämnet ordentligt och dragit slutsatser som nu lett till en motion. Varav en av de undertecknade är en centerpartist, till och med.

Christian Engström, vice ordförande i piratpartiet, har gått igenom den och ger sitt med beröm godkänt till motionen, för den som vill läsa vidare om det, för övrigt.

Det som är svårt för den ene, medför alltså tydligen inga problem för den andre. Även om nu inte motionen kommer att accepteras (det vore himla kul om miljöpartiet kunde ställa sig bakom den) så går det att göra något, oavsett partilinje. Moderaterna är ju som bekant inte fildelarnas vänner, även om Reinfeldt stekte bacon på TV inför valet.

Sorgligt är det, att man kallt kan räkna med att de politiker som uttryckt åsikter som stöder motionen, inte kommer att stå bakom den. För av någon anledning kan man inte göra några egna val på riksdagsnivå. Man får inte påverka eller vad det verkar ens informera i frågorna, för det är inte okej.

Man ska välja sina strider, heter det, men nog verkar det vara ganska fritt från strider över huvud taget mellan meningsmotståndare inom samma parti. Vad är poängen med att “spara sig”, om det bara går att få igenom det man är överens uppifrån om — man gör ju ingen som helst skillnad?

Lite stökigt blir det dessutom när Linander emellanåt hamnar i situationer där han känner sig tvingad att försvara beslut, som han underförstått egentligen inte håller med om:

I sin postning där han skriver om den helgalna fildelningsdomen i USA har kommentatorsfältet utökats till att inkludera diskussion om hur den svenska regeringen nu försöker dra in just den där (helgalna) förutsättningen som gör att nöjesindustrin får fritt spelrum. Då är det av någon anledning “inte samma sak” och sakfrågan (överimplementeringen av IPRED som möjliggör lagförslaget) undviks nogsamt.

Att bli förbannad på politiker är ju lite av en tradition numer — men det blir lite jobbigt när man måste tycka synd om dem också.

Så, förutom Karl Sigfrid (m), Lisbeth Grönfeldt Bergman (m), Lena Asplund (m), Margareta Cederfelt (m), Staffan Danielsson (c) — finns det några andra med lite bollar i riksdagen?

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,