När jag läser Henrik Höjers artikel om att man såklart inte ska censurera det förflutna, blir jag påmind om gamla försyndelser som jag gärna krattar lite löv över.

Gudarna måste vara tokiga är en sådan. När den gick på bio i min ungdom tyckte jag att den var vansinnigt rolig. Sen såg jag och en kompis om den för tiotalet år sedan, och vi höll på att förgås av skam över att någonsin tyckt att den varit underhållande.

Nils-Petter Sundgren lär nog dela den skammen med mig, för övrigt likt alla andra som såg den och hade kul, för jag har för mig att han gav filmen ett skapligt bra betyg. När jag letade upp filmen på IMDB, förresten, såg jag till min förvåning att den fått ganska bra betyg. Kanske är det dags att se den igen och se om tidscirkeln slutit sig, och det återigen är politiskt acceptabel humor…

Samma sak med seriestrippen Rick O’Shay — för några år sedan när jag dammade av mina exemplar i bokhyllan, satte jag mig ner och läste ett par av dem. Insåg att jag nu tyckte den var ganska inskränkt, reaktionär till och med, och skämdes lite över hur förtjust jag varit i serien. Inte minst Tintin fick ju sin beskärda del av minnesrevidering av allmänheten när den anmäldes för hets mot folkgrupp som bekant och det gäller ju såklart många fler kulturyttringar.

Sen är det de där gamla försyndelserna som lever i ett ingemansland — egentligen ganska oförargliga men ändå lite småpinsamma. Några av oss är gamla nog att komma ihåg när Patric Hernandez “Born to be alive” var sommarens bästa låt. Det är knappast musikalisk kvalitet vi snackar om här, och stampar man med foten är det nog för att man “var med då”, och har positiva minnen till den medans resten får sig ett gott skratt åt att man tyckte låten var “the shit” när det begav sig.

Aldrig någonsin, dock, hade jag trott att jag skulle känna avsky över min tidiga barndoms förtjusning i Gary Glitters musik. Jag sörjer fortfarande att jag hädanefter inte kan höra musiken utan att bli påmind om en ful bit av mänskligheten. Även om jag inte på något vis vill att den ska förbjudas. Får väl lyssna på Suzi Quatro istället, vilket iofs inte är kattskit (än)…

Det är lite konstigt det är, ibland förväntar man sig att få ut samma sak som man fick när man upplevde något för första gången. Ibland förväntar man sig att något ska vara skräp men bli överraskad över att det fortfarande känns fräscht. Vilken film som helst av Spielberg fungerar som exempel på det. När det var dags att se om Hajen var jag övertygad om att den skulle kännas lite retro och passé. Det gör det verkligen inte.

Tiden är en bra mätare av vad som är kvalitet — om det så gäller åsikter, hårfrisyrval eller konstnärligt uttryck. Dessutom jäkligt obarmhärtig numer när vi är uppkopplade och allt finns kvar för tid och evighet.

Internet är en fluga som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet. Ines Uusman, 12 maj 1996

I took the initiative in creating the Internet. Al Gore

Jag känner inte något behov av att direkt censurera de “mörka delarna” av mitt förflutna. Men visst är det så att man inte vill damma av precis allt och ställa upp för påseende. Den känslan ska inte misstas för rättrådighet, som jag tror att en del lider av.

Istället får man helt enkelt vara lite cool, och gratulera sin utveckling och inte minst till hur bra smak man har nu för tiden… *visslar lite oskyldigt*

Frågan är vad vi har idag som kommer att anses som hur pinsamt som helst framöver? Tidigare har jag gissat att de rättsliga debaclerna runt The Pirate Bay antagligen kommer att gå till annalerna som smått pinsamma.

Vem eller vad vågar man ställa sig bakom idag, som inte kommer hoppa upp och bita en i arslet i framtiden?

* * *

Andra bloggar om: , , , ,