Det började med att Roland Poirier Martinsson skriver om varför han kan stå för ett nej till äktenskap för andra än han de han själv representerar — vit, religiös, monogam och hetero. Blogge läxar upp Martinssons bristande källkontroll till påståendena i artikeln och säger till Poirier att skärpa sig i sitt inlägg.

Om det inte fanns anledning att skratta lite åt det innan, så blir det riktigt roligt nu. RPM kommenterar hos blogge lite lagom överlägset; först genom (troligtvis medvetet) skriva fel namn, följt av lite svavelosande dravel:

Svenskan skriver jag för ungefär 300 000 läsare. Jag bryr mig då så lite om vad en marginell grupp extremister på nätet tycker att mitt ointresse knappast går att mäta. I den stund jag skriver en kolumn som polimiserar med dig tappar jag 299 890 läsare efter en mening, ungefär.

Blogge var inte sämre han, än att han kallade honom för Poiret i sitt kommentarssvar för övrigt.

Bloggen Bent tycker att detta är ett utmärkt tillfälle att visa att inte bloggar är fullt lika insignifikanta som RPM vill få det till. Det är inte utan att jag håller med, och plockar härmed upp stafettpinnen. Hoppas att fler tycker det är värt besväret.

För bloggare är faktiskt inte så lättstyrda, man vet aldrig om folk tycker att det man skriver om är tillräckligt intressant att sprida vidare. I motsats till att 300,000 läsare på svenskan eller annan “etablisserad” utgivarplats där man sondmatas med åsikter från en journalist lite lagom ovanifrån (nära Gud emellanåt tydligen), så finns det inget praktiskt sätt att kontrollera bloggare egentligen.

Bloggosfären är egentligen ett missvisande namn — det är inte en plats där alla gör samma sak. Det går inte att kontrollera eller säga till vad “bloggosfären” ska göra, även om vi säkert gemensamt når långt över 300,000 läsare. Ändå händer det ibland att vi reagerar mer eller mindre gemensamt på något. Och vi är definitivt inte en samling extremister (använt som skällsord i detta fall) som polemiska Poirier vill låta påskina.

Tvärtom, det finns en tydlig extremistisk anstrykning i hans åsikter istället, i dessa moderna tider. Som han väl iofs har rätt till, men det blir lite jobbigt när man kastar sten i glashus, som bekant. Den lilla klick han representerar består knappast av samtliga SvDs läsare.

* * *

Andra bloggar om: , , , , ,