När ni besöker mig här på bloggen, så befinner ni er faktiskt i mitt vardagsrum på sätt och vis, för det är där servern står. Japp — en gång i tiden hyrde jag in mig på en server som stod i Holland, och när de tog hutlöst betalt för att boota om den, bestämde jag mig för att göra det gratis själv, hemifrån. Inte för att jag vet eller kan nåt nämnvärt om linuxservrar i sig, men jag fixar gladeligen middagar (och valfri dryck) åt den stackare som råkar erbjuda sig att hjälpa till.

Det är bara ett litet krux. Jag har inte fast IP-adress.

//Ingående förklaring för nybörjare//
För att förklara — man blir tilldelad en IP-adress (en radda siffror som gör att du aldrig är riktigt anonym online) till datorn av sin internetleverantör. Numret fungerar som ett slags telefonnummer så att nätet vet att man existerar, och var, helt enkelt.

Själva förbindelsen mellan min och din uppkoppling sker sedan genom något som kallas DNS. Dvs, en dns-server håller reda på ditt nummer och mitt nummer och ser till att vi hittar till varandra. [Hoppade med flit över snuskiga skämt här, bara så ni vet.]

När jag tilldelas ett nytt nummer, behöver allas olika nätverk varierande tid på sig för att klyka, ibland upp till ett dygn.
//Slut på ingående förklaring för nybörjare//

Nu händer det inte så ofta att jag måste ställa om DNS-pekningen, men NÄR det händer är det lika svettigt varje gång. Och just idag hände det såklart, jag var tvungen att boota om servern och vips hade jag tilldelats en ny IP-adress.

Hela dan idag har jag inte kunnat komma i kontakt med bloggen. För att datorn jag befunnit mig vid helt enkelt inte hittat hit. Fler av er har säkert “drabbats” av detta. Vill det sig riktigt illa, kanske ni inte ens läser det här inlägget förrän i morgon…

Därför blir det extra komiskt att läsa att IP-adresserna kommer att ta slut snart. Allt jag vill ha är EN adress, jag är inte girig. Då blir massor över som andra behövande kan få.

Nåja, rent tekniskt är det svårt. Helt omöjligt här hos mig, enligt nätleverantören. Suck.

Medans jag försöker landa från skräckupplevelsen att inte “existerat” idag, så måste jag passa på att hurra lite för att vi är så framåt på nätet i Sverige. I en artikel på DN kan man läsa att vi har fler internetanvändare högre upp i åldrarna än någon annanstans.

Lite spännande är statistiken i sista paragrafen i artikeln — det ojämförbart mest omskrivna i gammelmedia, är tydligen det som förekommer minst. Bara 7 procent ägnar sig åt fildelning, (nåja, man kan inte klandra någon för att inte veta att i och med att man drar igång en webläsare är man rent tekniskt en fildelare) och 2 procent spelar poker.

De där 37 procenten, emellertid, som har en tidtabell-fetisch låter oerhört spännande tycker jag. Vad har jag missat?

Ett stort antal människor har dessutom insett glädjen i att kunna titta på tv online. De av oss som gör det, på olika sätt, lär inte sakna de reguljära sändningarna nu när författarna i Hollywood strejkar. Man kan till och med kan glädjas åt kvalitetssänkningen på sändningarna, om man är lite elakt lagd som stationsvakt

* * *

Missa inte mitt inlägg om fildelningsfrågan som kanske är mer en yttrandefrihetsfråga än man tror, om det nu är så att du var “utelåst” från mitt vardagsrum hela dan.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,