När jag stavar fel, eller gör syftningsvurpar, tar jag det med ro. Likaså när jag blir missförstådd (mitt fel eller läsarens) skitsamma. Det händer, liksom, man skriver dagligen och såklart är ingen perfekt och så vidare.

Men av någon anledning så blir jag dritt-arg på mig själv när jag skriver fel namn/ord. De av er som följt min blogg ett tag, har säkert lagt märke till detta — att skriva “fel ord”, värst när det blir fel namn för jag kan tycka att det är oförskämt — jag är periodare på det.

Av någon anledning så sitter vissa ord i ryggmärgen — när jag ska skriva mjöl blir det i nio fall av tio “möjlig” istället, ska det stå in blir det ofelbart “inte”. Ett lattjo fel jag upptäckte häromdagen är att när jag ska skriva förvaltning, så blir det “försäljning”. Det är som om vissa bokstavskombinationer sitter så djupt i ryggmärgen att det inte går att bryta.

En bra dag kan jag skoja om det — såg en riktigt usel skräckis en gång, som jag blir påmind om. Händer som tog över och satte världen i skräck. Kanske hade personen bakom filmidén samma slags fritänkande fingrar som jag…

Fast just idag har jag gått och retat upp mig på detta, och tänkte att jag skulle skriva av mig min frustration och utöva lite självbestraffning på detta vis. Ibland behöver man sparka sig själv i baken och se till att komma igen, även om det är “världsliga” problem.

Så när jag härom dagen kallade Carl Jan för Carl Johan var det inte för att jag inte visste vem jag skrev om. Utan av någon anledning “vill” fingrarna skriva Johan när jag skriver Jan. Colossus-misstaget säger sig själv (men inte mindre förlåtligt för det). Konkurrensverket blev konsumentverket — och det blir så tydligt att jag korrläser för uselt.

Eftersom jag har hanterat tangentbord sedan tjugo år tillbaka tittar jag sällan på hur jag sätter fingrarna, och oftast läser jag knappt vad jag skriver på skärmen samtidigt, förrän efteråt. Jag skummar igenom texten, hittar de flesta stavfelen — men det kör ihop sig när det är FEL ORD. Det är rättstavat men ute och cyklar i sammanhanget, helt enkelt, men något kopplar inte synapsmässigt. För jag ser dem inte. Rätt fast ändå fel…

Orden lever sitt eget liv ibland, och jag har fullt sjå att hålla ordning på dem. Men det var väl själva tusan att jag inte kollar bättre innan jag trycker på publicera-knappen…

Tack för hjälpen alla försynta kommentatorer som pekat på mina galenskaper emellanåt, ni är guld värda. Det ska bli intressant att se om ni hittat något i denna postning. Man är ju inte främmande för ironi, precis.

*gör en Fawlty*

* * *

Andra bloggar om: , , ,