I en artikel på DN slänger man sig med siffran 400.000 när man underförstått beskriver tonårspojkar som farliga rent generellt. Sifferexemplet gäller en site (Flashback antar jag och andra) som innehåller väldigt många olika saker, dessutom endast som diskussioner. Därmed innebär det att 400.000 datorer inte är uppkopplade mot våldsfilmer regelbundet, men är väl ovidkommande när man ämnar stigmatisera ungdomar. En hög siffra av möjlighet till tillgång till våld kopplas ihop med risken att någon slås ihjäl på Kungsholmen. För mig personligen blir det samma sak som att säga att eftersom alla som har en uppkoppling har presumtiv tillgång till bombrecept, gör det oss alla till potentiella terrorister.

På samma tema skrivs det att kriminella pojkar söker upp våldsfilmer och utnyttjar dem som träningsvideor för att få utlopp för sina våldsimpulser. Det slår mig att det är självklart på sätt och vis, och en lättköpt poäng. En sjuk människa som har behov av att slå ner andra människor, hittar naturligtvis vägar att göra det. Med eller utan internet. Fast… numer kan till och med internet hjälpa till att identifiera övergrepp så således är det inte så enkelt som att skylla våldet på det som redovisas på internet. Eftersom ungdomsvåldet inte ökar, enligt brå, slår det mig som lite ironiskt att de föräldrar som bryr sig från första början ska åläggas lite mer oro.

Apropå orättvist utpekande och stigmatiserande av ungdomsgenerationer som våldsverkare och dåliga människor kan man läsa ett vuxet inlägg om skivjättarna som är fel ute av Jan-Erik Holmberg. Missa heller inte P3-nyheters rapportering om The Pirate Bay, där en skivbolagsrepresentant gnäller om den “olagliga siten” och därmed ger Christian Engström rätt i att påpeka att ministerstyre är olagligt.

Andra bloggar om: , , , , ,