Åklagare vill slippa fildelningsmål, och säger sig vilja lämna över det ansvaret till intresseorganisationer. Christian Engström på pp har skrivit och gått igenom de olika aspekterna av detta.

Detta har väl med största sannolikhet förnöjt antipiratbyrån, men deras internationella systerorganisationer har faktiskt stött på lite problem annorstädes. Senast har det framkommit att de är rädda för Harvad — japp, när de gjorde en razzia på skolor hoppades Harvard över. Detta för att de blivit varnade för vad som skulle hända, skulle de ge sig på dem, misstänks det.

Dessutom har en domare krävt att RIAA ska redovisa precis vari summorna de använder i rätten när de kräver skadestånd av anklagade fildelare består. Helt enkelt motivera, lagligt underbyggt och korrekt, hur de kommer fram till summorna.

Så när det stora landet i väst kritiskt granskar förehavandena och klagomålen över integritetskränkningar och orimliga skadeståndskrav börjar hagla — så sitter vi här och ska överväga att dra igång ett sådant system.

PM Nilssons uppläxning av Jonas Modig angående praxis för vad lagstiftning grundar sig på får fungera som avrundning om vad det är vi diskuterar egentligen:

Gränslösheten och friheten på nätet är en samhällsnytta som enligt min mening bör väga tungt. Om bibehållen och oförändrad upphovsrätt på nätet kräver långtgående kontrollmakt och inskränkningar i privatlivet är det bättre att ge upp och hitta affärsmöjligheter på annat sätt.

För precis det är precis det här det är fråga om. Den oerhörda samhällsvinsten den digitala teknologin skapar överstiger vida de enskildas monetära marknadsintressen.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,