Ibland blir jag lite förbannad på mig själv.

Tidigare idag läste jag om lärarinnan i Sudan som lät sina elever döpa en teddybjörn till Muhammed. Detta drogs hon inför rätta för, eftersom det skymfar islam.

Det talades om — en spekulation som jag och det flesta andra, antagligen, svalde. Nu kan man i och för sig tycka att sitta inne i femton dagar för en sådan (för mig) skitsak är illa nog. Men oron jag kände för vad som skulle hända är inte i paritet med domen, den saken är klar. Anledningen är naturligtvis de fördomar jag går omkring och dras med.

Hur gör man för att undvika att falla för sina egna fördomar?

Fördomar om blondiner, till exempel, är så starka att man till och med ändrar sitt beteende efter att ha umgåtts med en. Man blir helt enkelt dummare. Jag skulle vilja påstå att vi västerlänningar lider av precis samma syndrom när det gäller muslimer.

Våra svårigheter att se fakta mellan våra snåriga fördomar och känslor syns inte minst i debatten angående Vecko Revyn, och artikeln om prostitution. För mig var det en fråga, rakt av, att ett forum för fördomar som odlas om hur tjejer “ska vara” är fel plats. För att tjejer odlas till att vara gratifikationer för män över huvud taget i den tidningen.

Vecko Revyn fostrar alltså tjejer att förbli i en ganska menlös könsroll — sägs det något annat är det att stretcha sanningen. När en artikel om prostitution publiceras kopplas det således ihop med det obehag man kan känna över att tjejer har svårt att hitta sina egna vägar. Att leva i en rättvis frigjordhet — och det blir en rörig diskussion, minst sagt.

Intressant att notera är att inte prostituerade ska säga något om detta — ej heller unga tjejer. För själva grunden för hela argumentationen är att dessa båda grupper inte förstår sitt eget bästa.

En tjej som gillar sex utan att få skamkänslor är inte en hora, och en prostituerad (inbillar jag mig) söker nödvändigtvis inte sexuell tillfredsställelse genom sitt arbete. Ingen representant av dessa båda exempel förtjänar någon form av moralisk fördömelse, över huvud taget.

Prostituerade kan rimligtvis inte vara sämre människor än alla andra och yrket borde verkligen vara lagligt och över bordet. Kvinnor bör tillåta sig själva och andra att vara kåta och glada, utan att behöva känna att de är till för andras höga nöjes skull. Två meningar som representerar två helt olika saker, vad mig anbelangar men blandas ihop i en salig könsrollsröra som är svår att bena upp. Det de tillsammans sätts ihop till i debatten, dock, är att kvinnor ska förbanne mig inte ha ett avspänt förhållande till sin egen sexualitet.

Under tiden läggs det förslag som förlänger barndomen när det gäller sexualitet. Okejsex.nu satsar hårt på att lära tjejer att säga nej till sex, samtidigt som lagstiftare jobbar på att olagliggöra sexualitet innan man fyllt arton.

När människor blir könsmogna utforskar de sin sexualitet. Det gjorde vi, det gjorde våra föräldrar, det gjorde neandertalarna. Att stigmatisera det genom att förbjuda sjuttonåringar att titta på varandra är helt uppåt väggarna. Men det är där vi hamnar, när vi låter känsloargument och fördomar styra.

Det ÄR viktigt att säga nej när man inte vill. Det är PRECIS lika viktigt att FÅ LOV att säga ja när man VILL. Det sistnämnda drunknar i en gröt av stigmatisering av sexualitet som leder till helt galen lagstiftning och moralpaniken sprider sig som en löpeld.

Är det verkligen inte fler som kommer på sig själva med att vara fördomsfulla och blir förbannade? Är jag ensam om att fundera över saker som jag upplever som absolut visshet, och i nästa ögonblick inse att jag verkligen inte VET detta, utan bara lärt mig att det är så?

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,