Tänker du på miljön när du handlar? Så lyder frågan på svenskans framsida, i samband med artikeln om hur människor säger sig vara oroliga men inte gör något. Nä, jag går inte medvetet runt i affären och tänker på miljön. Det är inte som att jag lyfter upp en produkt och funderar över om just den är det som smälter glaciärer. Är det miljömärkt, dock, så väljer jag tveklöst den produkten framför andra.

I den tänkvärda artikeln kan man läsa hur vi svenska konsumenter, trots larmet i somras, t.ex. fortsätter att köpa mineralvatten i plastflaska. För mig personligen är det fråga om att det känns ologiskt — varför är det just bara mineralvatten? Gäller det inte alla produkter i plastflaska? Och så kommer man in på något som är lite av ett problem.

För hur mycket jag än tycker att det är vettigt med miljömedvetenhet, att välja minst skadliga alternativ osv, så känner jag en underliggande misstro. Är man varnad för att det påverkar miljön, eller är man varnad för någon har hittat ett sätt att styra/kapitalisera marknad och människor? Rent krasst, måste jag nog erkänna mig tro att det är lika delar av båda alternativen som råder.

Min autopilot av smått misstroende går igång direkt eftersom tidningar säljer skräck numer. Det är det de tjänar pengar på. Och det vet vi som är konsumenter och vi gör bedömningar därefter.

Men det är rimligt och vettigt att leva ett liv som inte skadar moder jord. Oavsett om det leder till massiva klimatförändringar eller inte — skulle jag till och med vilja påstå. Vi är etiskt medvetna när vi handlar — vi föredrar t.ex. rättvisemärkt, tar i stigande utsträckning gärna ett lite dyrare alternativ bara vi känner oss försäkrade om att vi inte sponsrar i någon form av negativ verksamhet. Att göra jobbet själv, att ta reda på vilka produkter som gäller eller inte, är en i princip oöverstiglig tröskel — inte något “fel” vanligt folk är födda med.

Sen är det ju det där med “vad spelar det för roll om jag avstår från en apelsin, trots att jag var sugen — när industrier fullständigt ignorerar miljöhoten”. Vår marginella insats gör hur lite som helst. Makten att via konsumtion att förändra industrikomplexens attityd har ju inte nått alla, att det faktiskt finns ett värde i att lägga tillbaka apelsinen…

Alltför mycket går helt enkelt ut på att vanligt folk ska inskränka sin personliga valfrihet, så det är inte undra på att en del till och med börjar misstänka miljödebatten som verktyg att införa ny form av diktatur. I artikeln använder man till och med ord som tvångsmedel.

Det som jag misstänker är den största anledningen till “The sucker effect”, som det sägs kallas — är att det ropats “vargen kommer” så många gånger i så många sammanhang att vi inte tar särskilt mycket till oss längre.

Det är svårt att äska solidaritet i den påtvingade cynismens och misstänkliggörandets tidevarv.

* * *

Andra bloggar om: , , , , ,