Pär Ström är aktuell i media idag och min vana trogen följer jag upp det som skrivs om och av honom. Dels varnar han om Vägverkets planer att fotografera alla bilister, en fråga som representerar det man är van vid från honom.

Dels ger han sig med liv och lust in och kritiserar feminism (statligt sanktionerad sådan som han kallar det). Eftersom han har skrivit en bok i ämnet (som jag inte läst) så är det dock inte långsökt att han fått plats på Brännpunkt i den här frågan. Inte helt oväntat får han både pisk och medhåll, från olika håll.

Enligt utveckling av artikeln på sin blogg, menar Pär att det lika värdet glöms bort. In alles är jag glad att det inte handlade om att män är värda mer än kvinnor (eller tvärtom), så kred för det. Men kan inte låta bli att fundera på hur jämställdhetsdebatten oftast hamnar på pajkastningsnivå.

Allt handlar om att man vill att någon ska lyssna — så man skriker varandra i munnen och ingen hör ett jävla dugg. Nu säger jag inte att Pär gör sig skyldig till det, men noterar att i hans blogginlägg hamnar han själv där som så många diskussioner hamnat förr:

Hur kommer det sig att när en diskussion börjar vid fundamentala skillnader i rättigheter p.g.a. kön så urartar det pavlovskt i könsfördelning av skitgörat. “Vem ska rensa avloppet?”. Det är otroligt svårt att inte hamna i det där eller dylika avlopp när man diskuterar feminism.

Medans alla är upptagna med “men du lyssnar ju inte”-debatten, så känner jag att jag är inte det minsta arg på Pär för att han sågar feminister, ska sägas, det får stå för honom. Jag är alltså arg för att det som faktiskt är riktigt jävla skitviktigt just nu grumlas.

Integriteten och problematiken med att vårt samhälle är på väg in i en orwellian verklighet. Ett område han faktiskt tagit sig an, och känner ansvar för. Så artikeln om Vägverket och den tekniska svårigheten att samla databaser av information som kan utnyttjas för att kontrollera människors resvanor, drunknar i uppståndelsen över vem som ska diska. Även om det inte är hans fel att man sällar landar på målet i dylika diskussioner så är det knappast ett nytt fenomen.

Det är inte som om jag inte har förståelse för att man gärna vill att flera ska läsa en bok man gjort sig besvär med att skriva. Pär Ström har dessutom all rätt i världen att tycka och tänka i vilka frågor han vill så jag vill inte påstå att han inte “får”. Det blev emellertid en såpass tydlig kontrast i uppmärksamhet av de två olika artiklarna att jag känner viss besvikelse och känner ett behov av att lufta det.

Jag hoppas verkligen inte detta orsakar att feminism-bashing blandas ihop med en fråga som är extremt icke-könsbunden, och vansinnigt viktig att vi alla kämpar emot, oavsett samhälls-, snippa- eller snoppstatus.

* * *

Andra bloggar om: , , , , ,