Det är förbanne mig inte piraters fel att artister hållt tyst i debatten angående huruvida man bör legalisera ideell fildelning eller inte. När Ernst Brunner anklagar “piratmoderaterna” för att förstöra kulturarbetares kreationer dessutom, släpper han helt grundförutsättningen för debatten: Artisters “rätt” att få betalt ställt mot medborgares rätt till ett privatliv och rättssäkerhet. Jag noterar dessutom vilken lyxförutsättning skribenterna till artikeln har — de förfogar över sin egna upphovsrätt.

En lyx säger jag, för att man kunde bara härom dagen läsa om Radiohead som inte “äger” sin egen upphovsrätt på musik de producerat de senaste dekaderna under skivbolagskontroll. Rådande system är baske mig inte perfekt på något vis, med andra ord. Annars är det alldeles utmärkt att fler än lobbyorganisationer ger sig in i debatten — jag hoppas att fler artister har fått nog av att bli behandlade som mindre vetande som måste tas om hand.

På Brännpunkt i Svenskan hittar vi sen Mats Johansson (m), tillsammans med sex av sina partikamrater. Där passar de också på att omdefiniera vad grundfrågan handlar om: Rädslan för övervakning är överdriven, anser de. Själva grejen är vem som äger vad, skriver han. Försäkrar att proportionalitet måste finnas, men manar parti- och allianskamrater till tystnad så att de kan besluta om detta i lugn och ro och tala om vad som gäller så småningom. Lägg locket på debatten, helt enkelt, läser jag inlägget som — men är inte förvånad. Att kontrollera åsikter ingår i hela tänkesättet när det gäller massövervakning, förr eller senare.

SvD bidrar dessutom med en faktaspalt där man får intryck av att det är bättre att småfuska lite, så får alla som de vill. Fildelare kommer för det mesta undan, och IFPI kan fortsätta jaga dem. Det blir ett slags, “helt okej att ni bryter mot lagen, för det motiverar antipiratbyråers existens”-resonemang som får åtminstone mig att höja ett ögonbryn. Men det är väl bara ett exempel på veligheten ledaren i svenskan visade prov på härom dagen.

Gemensamt för ovanstående artiklarna är myten om att det på något vis existerar någon form av fildelare därute som bryter mot lagen EXTRA mycket och därför kräver disciplinerande åtgärder. “Man ska självfallet inte jaga tonåringar.” Säg mig, är det åldern som avgör när man behöver följa lagen eller inte? Det faktum att brevhemlighet och privatliv ryker, tonar man ner — och vill måla en air av omogenhet över hela frågan: tonåringar och gratisåkare, ungefär.

I ytterligare en artikel har Peter Hammarbäck förhört sig om inställningen bland flera olika riksdagsledamöter. Det är med glädje man kan notera att frågan debatteras, men lite trist att många har en attityd av att skilja på upp- och nedladdning, och missa målet en anings om hotet mot privatlivet.

* * *

Uppdatering: Inte helt oväntat har en hel del sagt lika många bra saker. Tänkte tipsa om Copyriot, som gör en skitsnygg sågning, och Oscar Swartz såklart, som knappt lämnar fotknölar kvar när han är klar. Mary skalar av all “kringutrustning” för att klura ut hur man löser problemet. Silkeshandskar undrar när Bandidos utförde ideellt arbete och Svensson funderar över om vänsterpartiet kommer att komma ifatt framöver. Missa inte heller Johan Ronströms inlägg, där han såsom varandes representant för de Brunner säger sig tala för tar helt avstånd från debattartikeln.

Sen kan det vara värt att notera en liten lustifikation som någon skrev i forumet för piratpartiet; debattartikeln i Expressen, sägs i ingressen vara signerad av 27 personer men bara 20 finns med i anslutning till artikeln. Där Ernst Brunner saknas helt.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,