“Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt…” Ibland när jag ser risgrynsgrötskorvarna nere i affären så smilar jag lite. För det är verkligen så att man köper så länge det tillför ett värde som du är villig att betala för. Risgrynsgrötskorvarna finns ju inte för att du kan laga gröt själv, de finns för att du ska SLIPPA laga gröten. Det är en service som säljs.

Tid är det bästa säljande argumentet vi har idag. För ju mindre tid du lägger på en sak, desto mer har du över till något annat, underförstått viktigare.

Det är inte minst sant när man surfar runt på internet. Bland det värsta som finns är när man landar på en site som inte innehåller några länkar till nya platser. Man har “slösat tid” på att hamna där och måste backa tillbaka ut. För att en site ska vara värd namnet, så ska man inte känna det som att man hamnat i en återvändsgränd.

Internet används till stor del för att spara tid. Man handlar mer och mer online, för att slippa åka till affären. Man sköter sina bankaffärer, skriver sina brev och läser tidningen online. Det är en stor och viktig bit som man intellektuellt förstår och till och med ingår i, men inte har hittat vägar att implementera på ett bra sätt när det gäller egna affärsverksamheter.

När man är kvar i gammalt sätt att tänka tror man att det är viktigt att alla vägar leder till en plats, men missar att vägar måste leda ut också. Förvirring uppstår när man märker att folk inte stannar kvar på platsen, eller ens återkommer trots att man satsat mycket kapital på en uppsjö av vägskyltar som leder dit. Det är i ungefär så de äldre informationsgenerationerna krockar med de yngre.

Om man antar att det är åldersbetingat, de där informationsgenerationerna, så är man ute och cyklar lite. Ju mer man hänger online, och det spelar ingen roll vilken ålder man innehar, desto mer lär man sig använda verktyget och efterhand ställer ökade krav. Är man uppfostrad i att information kommer från auktoritativa platser, så sitter man fast.

Många är siterna som i princip lever av att bara länka till andra siter — och får in inkomster via reklamfinansiering. Det hav av information och läsvärt som finns på internet går inte att tillgodogöra sig om man inte får en rekommendation någonstans ifrån. Det har till och med dykt upp platser som rekommenderar vilka platser man INTE ska besöka.

Upplevelseindustrin, som är högaktuell, har inte ens nosat på vilken slags service de skulle kunna växla till som människor skulle känna var värt några spänn. Genom att ta bort möjligheter för människor att handla online, tror de sig kunna kontrollera konsumenterna. Men istället tvingas utvecklingen åt helt motsatt håll. Fildelningen dominerar helt den service som man av moraliska skäl inte vill befatta sig med eller ens försöka förstå.

Tidningar, gammelmedia — har etablerats online, men fortfarande har man inte hittat rätt format. Aftonbladet (och tydligen Expressen) är så nedtyngda av reklam att man som läsare tvingas installera blockeringstjänster som tar bort annonserna för att kunna läsa artiklar. Då det ena är beroende av det andra, är det lätt att se den nedåtgående spiralen för en eventuell framtid för kvällspressen. Avvägningen mellan annonser och läsvärt, måste tas hänsyn till.

Jag har sagt tidigare, till exempel, att SVT skulle kunna nischa in sig totalt på nyhets-, dokumentär-, vetenskaps-, och utbildningsrekommendationer. Dels skulle de kunna erbjuda massor av nedladdning — eftersom det är skattebetalat material torde det inte finnas några moraliska betänkligheter att låta människor upptäcka saker som sänts för länge sedan. De skulle kunna tillhandahålla en ovärderlig public service online och generera en stor mängd trafik och de fördelar som det för med sig.

De gamla informationsgenerationerna har vissa svårigheter att anpassa sig till det nya mediet, heter det ju så fint. Men även fast det sägs så himla ofta, så sker inga egentliga förändringar. Man sitter ohjälpligt fast i “pulpettänkandet”, att information kommer från en plats där alla automatiskt tittar. Det är bara en tidsfråga innan församlingen tittar på dörren.

Ansvaret för hur problemen ska lösas läggs till stor del på de som egentligen inte har något ansvar för det. Jag sitter ju till exempel här och påpekar problem som går att lösa, och har tidigare gjort det också. Men problemen kan inte lösas av oss andra. Det går inte att styra genom att dispensera dåligt samvete hur länge som helst — så småningom tar vi tillfällena i akt själva i stället.

Fler och fler erbjuder tidsbesparande service gratis, konkurrerar till och med om det. För att sedemera utveckla det till inkomstkällor, eftersom behovet finns. Nischen för den äldre informationsgenerationen att erbjuda mervärde försvinner förbi, för de sitter styvnackat i principträsket.

Man kan i och för sig luta sig tillbaka och anse alla människor moraliskt förkastliga, tycka “men jag har i alla fall varit ståndaktig”. Men även om du av ren princip inte använder paraply, så betyder det inte att det aldrig kommer att regna. Hur mycket man än ogillar argumentet att det som händer, går inte att stoppa, är det inte mindre sant för det.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , ,