Carolinas blogg är ful när jag besöker den via pc-n.

När jag säger ovanstående kan det tillsynes verka elakt. Men då kanske man ska veta att när man besöker bloggen via macintosh, så är siten skitsnygg. Så emfasen gäller jämförelse mellan pc och mac, inte att bloggen är ful i sig. Till och med att det är synd att den inte är lika fin på alla plattformar. En förutsättning som kan gå helt förlorad om man inte vet motiveringen till kommentaren, och den som kommenterar inte lyckats utveckla den tydligt nog.

Allt som oftast kan det som skrivs framstå som bra mycket elakare och provocerande än det menats som. Att man faktiskt över- och misstolkar det som sagts, att den subjektiva bedömningen man gör själv är en väsentlig del av problemet.

Carolina skriver om att internet är elakheternas frizon, och som exempel använder hon ett par jeans hon köpt som en kommentator tyckte var fula. Hon har en poäng i att man inte nödvändigtvis behöver säga att något är fult egentligen, det kan verka ogint att inte bara passera med en axelryckning. Men det finns som sagt lite mer att tänka på.

Tanken Carolina inte är ensam om att framföra och därför värd att diskutera, är att man på något vis beter sig annorlunda online mot vad man skulle göra i irl. Men jag tror faktiskt inte på det.

Det existerar någon slags föreställning om att människor normalt inte säger emot för att bevara lugnet. I sociala situationer där människor känner varandra väl, stämmer det kanske — men inte för samhället generellt sett.

Bara sådana saker som ansiktsuttryck, nedlåtande blickar eller fnysningar, florerar rikt på gator och torg, inte minst. Tutor på bilar som sällan används för annat än att signalera irritation och ilska. Hela samhället vimlar av snabba, arga kommentarer i stort och smått, när man tänker efter, utan att lämna utrymme för att det kan finnas helt okej anledningar för den som orsakat ilskan.

Snubben som inte hälsade kanske inte hade linserna inne och såg dig inte, personen som går ivägen kanske är hörselskadad eller har en mp3-spelare i öronen och förtjänar inte att knuffas undan medelst våld, utan en försiktig knack på axeln kanske räcker. Och så vidare. I de allra flesta fall finns det alldeles naturliga förklaringar som inte alls grundas av någon illvilja eller önskan om att vara jävlig mot någon annan och därmed rättfärdigar en arg reaktion.

Jag påstår alltså att många gånger är det vi själva som upplever andra som oförskämda utan att de alls förtjänar den slutsatsen.

Om alla var så artiga, respektfulla och snälla mot varandra irl som man underförstått låter påskina, skulle vi leva i en helt annorlunda värld en den vi faktiskt lever i. Det skulle inte minst innebära att man aldrig förutsätter att någon jävlats med en med flit och man tar tillfälliga motgångar med ro.

En stor skillnad dessutom är att irl väljer vi vilka vi umgås med — till och med genom att välja bort de som man inte kommer överens med — men den möjligheten finns egentligen inte online.

Det finns en känsla av intimitet online, som orsakar att man tar åt sig på ett annat sätt än man antagligen gör irl. Kommentarerna känns mycket mer närgångna och stannar kvar framför ögonen. När man är lite personlig online, inser man inte alltid att man är lite personlig på en plats som skulle motsvara Sergel-plattan, där det vimlar av människor som inte alls är synkade socialt.

En snabb nedlåtande blick eller kommentar på plattan skakar man av sig lika fort som det hände, man kanske till och med säger ifrån omgående, och får en skön adrenalinkick om man är så benägen. Men ögonblicket försvinner lika fort — oförskämdheter stannar inte kvar på samma sätt irl som det gör online.

En del omfamnar detta faktum, och går ut hårt och provocerande, fullt medvetna om att de kommer att få mothugg. Andra blir förvånade och inte sällan ledsna att någon orkar tycka om något så oväsentligt som ett par brallor. Men ställer man sina egna åsikter till förfogande så tar människor tillfället i akt och presenterar sin åsikt, det ligger i subjektivitetens natur. Oavsett om det gäller en skitsak som ett par brallor online, eller större viktiga saker irl, typ politiska torgmöten som störs av oliktänkande.

Det är inte viktigt att folk håller käften när de inte håller med. Visst ska man välja sina strider, det är energikrävande så det räcker. Och visst spelar artighet och respekt roll när man diskuterar något. Men väldigt mycket engagemang läggs på att uppfostra människor att hålla klaffen för “husfridens skull” just online. Trots att man själv är den som fel- och övertolkar kommentarer oftare än man tror.

Lite för lite diskussion går ut på hur man lär sig bortse från oförskämdheter dessutom. Själv har jag gått den hårda skolan, men kan fortfarande falla för en eller annan kommentar som jag tycker går över gränsen för vad som är schysst. Men vetskapen om att jag faktiskt kan feltolka har hjälpt mig oerhört mycket att släppa ilskan, och tänkte att det kanske finns ett behov av att påpeka det för andra också.

Andra kanske har lite tips på hur man “kommer över” arga eller elaka kommentarer online?

Grälsjuka människor existerar i samma omfattning online som de gör irl, det går inte att helt undvika kontroverser. Det finns troll, de som väljer ut någon att terrorisera och det är en svårare diskussion, visst. Men enstaka strökommentarer måste man lära sig leva med, det finns faktiskt anledning att fundera över det egna ansvaret i sociala situationer.

Irl är det enklare att skaka av sig eller rent av undvika konflikter — men vi måste lära oss att hantera det online. Man ska vara försiktig med att proklamera en “håll tyst om du inte håller med”-attityd, för rätt som det är har man förbjudit sig själv att tycka något när man väl valt att uttrycka sin åsikt.

* * *

Andra bloggar om: , , , , ,