Jag erkänner att jag nog inte riktigt förstår vad integritetsskyddskommitténs idag överlämnade förslag innebär i praktiken.

När man läser runt så får man intryck av att det bara handlar om fotografering. Många inom media är oroliga för att inte kunna sköta sina jobb, eftersom man inte ska få plåta människor hur som helst.

I DN hittar jag en passus bland alla olika artiklar, som inte behandlar just fotografering, där det står:

Den 1 januari 2011 ska förslaget träda i kraft om riksdagen har godkänt det. Det innebär att det förslag om obligatorisk lagring av teleuppgifter som riksdagen ska ta ställning till i år, inte kommer att ha den nya grundlagen i ryggen. Det går inte att snäva in tiden, eftersom det för en ändring i grundlagen krävs två riksdagsbeslut med allmänna val däremellan.

Min fetning i citatet. Jag vet faktiskt inte vad de menar exakt med “i ryggen”, men gissar att de menar att man inte behöver ta hänsyn till integritetsproblematiken förrän grundlagen i så fall ändras. På något vis kan man inte vänta, även om man principiellt anser att integritetskränkande åtgärder inte borde genomföras.

Det är i och för sig inte förutan att gammelmedia fokuserar på något som potentiellt kan begränsa deras möjligheter att bedriva undersökande journalistik. För när Thomas Bodström lite lugnt och faderligt försäkrar att lagen är tänk att inte drabba just den gruppen, får jag en oerhörd känsla av déjà vu. 2005 hette det att “tonåringar ska inte jagas”, när fildelningslagen var på tapeten.

Man kan liksom inte lita på att lagstiftare inför en lag som man underförstått inte ska behöva följa om man tillhör “rätt grupp” i samhället. Den uppenbara lögnen ska vi nog inte gå på igen.

I Ny Teknik kan man hitta en lite mer utförlig beskrivning av utredningen, dock. En enig riksdagsgrupp har kommit fram till att skyddet av personlig integritet borde skrivas in i grundlagen. Grundlagen, för den som inte vet, är ett skydd för medborgare mot politiska maktmedel. Jättebra tänkt, vid första åsyn.

Men FRA är ohotat dessvärre, får man reda på, eftersom den planeras dras igenom redan i år. Annie Johansson har med hjälp av sina integritetsglasögon accepterat det, säger hon…

Om en enig riksdagsgrupp kommer fram till att värnande om integritet borde skrivas in i grundlagen för att beskyddas mot statens planer, så borde FRA- och andra övervakningsplaner kunna läggas på is?

Eller exakt vilken typ av integritetskränkningar hade man tänkt sig vara värda att förbjuda? Rätten till privat kommunikation när man inte är misstänkt för ett brott, torde väl vara det minsta man kan begära? Vilket FRA-förslaget inte garanterar alls. Vilken typ av “glasögon” hade man tänkt att använda sig av när man läser människors privata brev?

Jag får lite känsla av att man tycker himla bra och rätt saker som ser förbaskat bra ut i skrift. Med rätta. Men som inte alls tänkts (eller kan?) implementeras i praktiken. Gud vet vilka andra grundlagar man redan nu bryter mot i regering och riksdag, för att man har “rätt glasögon på sig” och anser sig kunna hantera det då så länge inte svenska folket är medvetna om det.

Som sagt, jag förstår faktiskt inte vad dagens händelse innebär i praktiken. Det är ganska obehagligt — för om man säger sig värna om integriteten och sedan bortser från orden och gör lite vad som helst i alla fall, är resten av oss tvångsutstyrda med rena rama ögonbindlar. Då kan inga glasögon i världen hjälpa oss att se bättre.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,