Rosetta Sten har lovat att dela med sig av en specialskriven novell, om vi lyckas övertyga henne om förträffligheten i våra åsikter. Jag har egentligen väldigt svårt för det där med att “övertyga” andra. Inte för att jag inte har argumenten eller övertygelsen själv, utan för att jag måste låta andra avgöra själva var de står, det är en principgrej jag dras med. Vill inte tvinga fram något slags ställningstagande, helt enkelt, skyr sektledar-zonen som pesten (mitt bloggande till trots).

Men för att försöka skingra lite fördomar och kanske bidra med lite idéer som kanske gör skillnad framöver, så jag ska försöka bidra med lite information. Trots att det inkommit flera bra svar redan. Christian Engström, vice i piratpartiet, svarat på sin blogg dessutom, vilket jag också valt att göra, eftersom det blev så förbaskat långt! :D

Allt nedanstående är riktat till Rosetta personligen, men kan såklart kanske vara av intresse för andra också!

1. Hur ska kreatörer få betalt?

Ibland undrar jag hur man får betalt idag. Det framstår inte som sådär jättelätt. Såklart att man kan titta på riktigt framgångsrika artister och tänka att de har sitt på det torra. Men den allra överväldigande majoriteten vänder på hamburgare eller dylikt, för att “sponsra” sitt konstnärsskap. Så när jag får frågan — vad ska artister leva av, blir jag ofta lite ställd. Dels för att det inte finns några egentliga garantier idag, och dels för att det är så självklart att man kommer att tjäna pengar på precis samma sätt även om ideell fildelning legaliseras (vilket är en ganska usel garanti).

Min instinkt säger mig att bra idéer lönar sig alltid. Men att som det ser ut idag, är det upptrampade stigar som gäller, svårt att ta sig ur det “systematiska”, och därmed faktiskt svårt att förtjäna ett uppehälle. Det ska ske på ett visst sätt, och avviker man är man ett slags hot som motarbetas. Den öppna kulturen som pågår för fullt i världen just nu, bekämpas på alla möjliga sätt. Linux får se sig dragna inför rätta för patentintrång. Människor som delar ut sin musik gratis, och satsar på framträdanden till exempel, får inte starta radioutsändningar — utan att betala till stim. Siter som tillhandahåller kostnadsfri marknadsföring och nedladdningsmöjligheter befinner sig ständigt i hotsituationer och svärtas ner konsekvent, osv.

Jag har efterlyst någon form av samling av kunskap för artister och konstnärer. Hur bär man sig åt? Vilka misstag har andra gjort som man kan lära sig från? Det ska till en resurs någonstans, en plats att börja. För det stora problemet tror jag inte är att det inte kan uppstå möjligheter — det stora problemet är det psykologiska motståndet man kan lida av (vilket vi alla gör emellanåt). Man blir helt enkelt sin egen största fiende genom att man inte tror att det är någon idé, och struntar i att försöka.

Det är helt enkelt inte alldeles lätt att lämna ut ett facit för hur konstnärer ska kunna leva på sitt värv vare sig med eller utan legaliserad ideell piratkopiering. Jag vill tro att med mindre begränsningar, färre upptrampade stigar, kan man hitta andra vägar och nya sätt — inte minst genom att dela med sig av bra och dåliga erfarenheter. Mitt förtroende för uppfinningsrikedomen är ganska grundmurat när det gäller människans utvecklingsförmåga.

2. Vad händer om mitt arbete utnyttjas för ändamål som jag absolut inte stödjer?

Som andra redan skrivit så är det en självklarhet att upphovsrätten är oantastlig. Lite av en aha-upplevelse att detta missförstånd är så utbrett. Det är nog vi “reformister” som brustit som inte framhållit det tydligt nog.

3. Finns det inte en risk att kulturen utarmas istället för att berikas om kreatörer får svårt att försörja sig på sitt arbete? De flesta tjänar ju trots allt inte miljoner.

Kreatörer har redan idag blivit något levnadskonstnärer i de flesta fall, så den instinkten lär aldrig försvinna. Tror man får luta sig mot lite hederlig matematik (som jag suger på för övrigt). Ju fler det är som känner till att man över huvud taget existerar och har något att erbjuda, desto större borde möjligheterna bli att kunna “exploatera” det. Jag upplever det inte som en motsats, alltså. Eftersom du är författare blir jag påmind om Jan Kallbergs kommentar hos Mary, där han använder sig av en ganska självklar matematik. Den blir såklart bara självklar när man ser den, och tänker “jamenvisst, så är det ju”.

4. Är frågan om upphovsrätt och fildelning egentligen inte två olika frågor? Fildelning i sig har jag inga som helst problem med, så länge materialet som delas är fritt.

Du har så rätt så! :) Faktum är att jag i flera år spenderade ganska mycket energi på att korrigera människor när de använde sig av uttrycket “fel”. Någonstans på vägen gav jag upp, man får välja sina uppfostringsmål, kan man väl säga… Men för att vara lite allvarlig — det har påtalats att när man stigmatiserar just ordet “fildelning” genom att få menigheten att tro att det per definition är olagligt, så hotas faktiskt yttrandefriheten. Tänk till exempel, ett företag, en konstnär eller någon annan VILL dela med sig av information eller dylikt, så vågar ingen ladda ner? I USA har marknadsföringskampanjerna mot fildelare varit lite för framgångsrika så att det når en punkt då det påverkar samhället negativt, har en klok professor påpekat. Så tack för påminnelsen — ska försöka återgå till ordning.

//ps: Jag blev vansinnigt förtjust i den litterära stilövningen, för övrigt.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,