Pontus Schultz, chefred för Veckans Affärer skriver att han borde vara lojal mot sitt värv och hålla tyst, men beslutade sig för att ge sig in i fildelningsdebatten ändå. Personligen tycker jag att det var ett bra beslut, för det är ett vettigt inlägg. Han skriver att åtalet mot The Pirate Bay är ett misstag och konstaterar att alltför mycket energi lagts på att behålla saker och ting “som de är” när man istället borde ha satsat för länge sedan.

En progressiv affärsman hade tolkat budskapet från konsumenterna som att det är dags att ändra den affärsmodellen. Det har inte rättighetsindustrin gjort på tio år, utan envist försökt att förbjuda fenomenet i stället.
Det är förstås hål i huvudet, och en farlig strategi.
Att man fått det politiska etablissemanget med sig så pass länge som man fått är obegripligt.

Internationellt spekulerar man i om inte The Pirate Bay blivit föremål för rättslig aktion på grund av sin kaxighet. Det är inte utan att man funderat i samma banor själv. Men inte drar väl svenskt rättsväsende igång en för skattebetalarna dyr process för att man känner sig lite stötta över attityden? För kaxighet är ju liksom inte olagligt. Heller.

Roger Wallis har blivit intervjuad i DN angående censureringen av The Pirate Bay i Danmark, som svenska IFPI säger sig vilja införa här i Sverige också. Ämnet bredbandsskatt dyker upp igen, han påminner om hur hotet om förbud mot musik i radio undanröjdes med den sortens lösning, nämligen stim. Denna gång är det inte lika enkelt dock, för som han säger — man “vet inte hur mycket nedladdning kostar, det finns inga riktiga bevis.”

IDG noterar att det blivit en uppsving av möjligheter att ladda ner musik lagligt online, mot betalning. Samtidigt annonserar RIAA sin avsikt att sänka royalties till upphovsrättsinnehavare vars verk säljs i digitalt format via internet. Just det, du läste rätt.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,