Det händer att jag blir kallad en “usel pirat”. Nu tänker jag inte på antipiratbyrån, utan nära och kära som trots allt inte riktigt förstått vad jag står för. När jag betalar för digitala prylar händer det att jag får en förvånad kommentar av den typen. Det är en fördom som lever ganska starkt runt om — pirater vill inte betala för sig. Lite hippie-flummigt sådär så tror pirater att det där med pengar är inte viktigt, eller nåt, verkar vara en underliggande liten fördom som är svår att peta hål på.

Piratpartiet blir som organisation anklagade för att vilja ta bort upphovsrätten, med jämna mellanrum, till exempel. Den som säger det upplever det som självklart att det är det man vill politiskt, att man inte ens bryr sig om att kontrollera om det är sant eller inte.

Så jag försöker peka på saker som intresse för piratkopieringssfären väckt kunskap om. Att man använder sig av upphovsrätt för att censurera samhällsdebatter, till exempel. Att man stänger ner en site som wikileaks under förevändningen “upphovsrätt”, och att innehållet på siten faktiskt finns på ett fildelningsnätverk nära dig, snart som enda alternativ, och de nätverken är ju som bekant på tapeten att försöka stängas ner. Att transparensen som internet fört med sig är bra för samhället. Att killen från Finland som upptäckte att det finska (Sverigeexporten) barnporrfiltret inte innehöll länkar till barnporr utan andra siter, själv blir censurerad utan möjlighet till rättslig prövning. Att nätoperatörer i Danmark nu kämpar för att slippa tvingas censurera internet för sina kunder under förevändning att information kopieras.

Jag och flera andra försöker förklara att länkning är hotat som företeelse och att inte minst information inte är en rättighet förborgad några få, utan måste vara fritt tillgänglig för alla, på gott och ont. Så länge man inte blundar för begränsande lagar om hur information får hanteras smygs igenom, under skydd av till exempel fördomen jag beskrev överst.

Medans mina vänner får något glasartat i blicken de gånger jag påtalar att upphovsrättsbrott inte motiverar massövervakning, så hoppas jag att något fastnar nånstans och sår ett frö av motstånd mot avdemokratiserande aktioner. Från politiker ivrigt påhejade av krafter som inte har just medborgares intresse, utan oinskränkt makt, som hägrar framför ögonen.

Det är därför jag kallar mig pirat — inte för att jag ska få tillgång till en låt utan att betala för den. Proportionerna för vad medborgare utsätts för i upphovsrättens namn gick åt pipan för länge sedan.

Håll ögonen på The Swedish Model (copyriot, JohanR). Sju independentbolag tar avstamp i hur saker faktiskt är, och visar en obändig lust och tro på framtiden. The Swedish Model behövs, för att sätta saker i ett sammanhang.

Fildelningsdebatten slutade handla om artister för länge sedan, ändå står vi där och stampar polemiskt. Vem tjänar på det?

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,