Oavsett om man anser sig inte ha något att dölja, finns det alltid något andra känner att de kan hänga ut en för. Den eviga sanningen om att det inte finns någon trygghet i detaljövervakning av medborgare, även fast många vill få det till det, diskuteras på slashdot. En av kommentarerna tycker jag är tänkvärd som exempel på varför man ska vara försiktig (min översättning):

“En kollega sa samma sak till mig angående avlyssning utan husrannsakan — ‘varför gömma något om du inte är skyldig?’ Svaret är enkelt: Har du en dotter? Skulle du ha något emot att sätta ihop en pärm med fotografier på henne, tillsammans med alla hennes dagböcker, email och telefonkonversationer och skicka en kopia till samtliga poliser i hela stan?”

Tricket framöver kommer att vara att förhålla sig såpass osynlig att ingen i maktposition blir grinig på en (hur långt man nu kan försäkra sig mot subjektivitet), eftersom man klart kan märka hur de som inte “tycks om” har större chanser att bli uthängda. Frågan är om vi verkligen vill odla ett samhälle av osynliga människor som inte gör avtryck i livet eller deltar i opinionsbildande debatter av rädsla för stämpling från de som har verktygen att göra det?

Klart är, i alla fall, att där möjlighet finns att hålla koll på människor, görs det utan tanke på respekt för personlig integritet. Alltid. Här i Sverige kunde vi stoltsera med en Telenor-anställd bara inte kunde låta bli att övervaka en nära anhörigs telefonsamtal, som exempel. Olyckligt att vi som mänsklighet inte klarar av att hantera ett såpass stort ansvar. Men viktigt att vi förstår det om oss själva och inte lägger upp smörgåsbord av maktkoncentration och avdemokratiserande funktioner, även om man för den sakens skull inte förespråkar ett eldorado av laglöshet online. Man måste helt enkelt sätta upp regler för exakt hur mycket information myndigheter bör få, eller behöver tillgodogöra sig om sina medborgare, eftersom de inte är ovan mänskliga kvaliteter och svagheter.

Thomas Ekman, försäljnings- och marknadsdirektör, Tele2 Sverige, (tack Jesper!) har skrivit ett svar på Computer Swedens märkliga ledare “Nätoperatörer — ta ert ansvar“; “CS — ta ert ansvar“. Väldigt ofta hörs argumentet att nätoperatörer ska göra si eller så. Det intressanta är att nätoperatörer själva vill inte vara moral- eller åsiktspoliser — precis lika lite som posten vill eller ens får göra det. Men ändå hörs röster regelbundet för att bredbandsleverantörerna ska agera förmyndare och (moral)poliser på olika sätt.

Datalagringsdirektivet, till exempel, jakten på fildelare, okontrollerade spärrfilter mot barnporr osv. Att tvångscentralisera all personlig information på några få ställen, och sedan göra nätoperatörerna ansvariga för att det fungerar säkerhetsmässigt, är nog så nära total galenskap man kan komma, faktiskt.

Computer Sweden har vid sina fingrar all upptänklig information och kunskap i ämnet, och att de också hemfaller åt att vilja göra nätoperatörer till en supermakt i Sverige, som dispenserar moraliskt och godtyckligt betingade regler på sina kunder, är lite chockerande faktiskt.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,