Klokbok undrar vad jag jobbar med — och det vore jätteroligt att konfirmera att jag jobbar för antipiratbyrån… men så är det inte såklart. Jag är grafisk formgivare till yrket, och jobbar för närvarande på en reklambyrå. Eftersom jag skriver en blogg som kränger ganska starka åsikter om saker och ting, har jag aktivt försökt att inte blanda ihop jobb och blogg, även om det inte är någon hemlighet på min arbetsplats vad jag pysslar med.

Mitt yrkesliv har i mångt och mycket varit en produkt av hur tekniken förändrats genom åren, och har kanske hjälp mig hålla reda på perspektiven när det gäller att förhålla sig till t.ex. upphovsrättsdiskussioner och andra tekniska diskussioner om internet osv. När jag en gång i tiden började som sättare, ett yrke som i princip kan placeras någonstans mellan blytyper (typografer) och InDesign (originalare/grafiska formgivare), användes glasfonter på ett stort schabrak som hette Berthold. Man sprang in i ett mörkrum för att framkalla filmer med texter och rubriker. På den tiden ansågs det vara spjutspets.

Det tog inte särskilt lång tid förrän det var fullständigt hopplöst föråldrat naturligtvis, och layout via dator kom på tapeten. Där gällde det att antingen hänga med eller försvinna. Tur för mig, hade jag fallenhet för det — det var en naturlig utveckling, tyckte jag, och kastade mig över mitt nya verktyg med intresse. Men det var inte helt lätt att se de som inte alls kände sig bekväma med datorn “inte få plats” längre, och en del var riktigt bittra. Det fanns liksom ingen bra tröst att bidra med, eftersom det var så självklart (och borde egentligen fortfarande vara) att när utvecklingen går framåt så kan man inte stoppa klockan hur mycket man än vill. Tricket är att hitta sin nisch och fortsätta att utvecklas — svårt, men förhoppningsvis enklare än det verkar.

När jag läser saker som att tangentbord är på väg bort, blir mitt intryck att man förvandlas åskådare snarare än deltagare. En helt känslomässig slutsats och det är bara att inse att det där som hände min kollegor förr, så småningom riskerar att hända mig. Att jag inte passar in, inte känner mig med i utvecklingen. För jag kan inte tänka mig att förhålla mig till det skrivna ordet utan “fingersättning” så att säga.

Förhoppningsvis tappar jag inte förståelsen och kräver att världen ska stanna, när jag får svårt att hänga med — man ser alltför många skrämmande exempel på liknande beteende idag och det vore hemskt att hamna där själv. Det är inte omöjligt att jag genom att ha sett och varit med om den stora internetrevolutionen (som jag till och med försöker försvara aktivt) kommer att träna mig att anpassa mig. Jag håller tummarna för det.

För övrigt är jag stolt över att vara formgivaren till piratpartiets logga!

active.png

Är det meningen att jag ska skicka denna uppmaning vidare? I så fall är jag nyfiken på att höra vad blogge jobbar med, om han känner att han vill berätta det.

* * *

Andra bloggar om: , ,