Urban Bäckström har varit i Washington och imponerats av den amerikanska demokratiska processen. Tydligen imponerade han inte särdeles på amerikanarna själv, för enligt honom är det besvärande att vara svensk eftersom vi “huserar” The Pirate Bay.

En fråga som dykt upp i olika sammanhang är oron inom amerikanskt näringsliv för svenska lagstiftares och lagvårdande myndigheters enligt deras uppfattning inte särskilt imponerande försvar för intellektuell upphovsrätt – intellectual property rights. Det är inte minst Pirate Bay som gjort Sverige ökänt. En fråga jag ställer mig är om regeringen till fullo inser hur besvärande detta problem är för vårt lands anseende utomlands. Det är en fråga jag tar med mig hem.

Jag är rätt hundra på att regeringen inser “allvaret”, men behöver också fundera på anseendet här hemma bland sina väljare. Tråkigt för en del kanske, men en sak som i alla fall gör mig rätt glad. Det är upp till svenska folket om vi anser att vi gott kan skita i vad amerikanska särintressen tycker om vår diskussion rörande upphovsrätten.

The Pirate Bay, förresten, kopplas ihop med droghandel av Sundsvalls Tidning. GBL, ett ämne som tydligen används som både lösningmedel och för förtäring, finns att inköpa på en site som säljer biltillbehör och använder PRQ som webhotell. PRQ är alltså delvis samma personer som står bakom The Pirate Bay. Kanske lite långsökt, men det gäller ju att på alla sätt skita ner ryktet för de här snubbarna — eftersom det de gör inte är “olagligt nog” att bli fällda för, får man nästan intryck av. Själva säger killarna att om siten bedriver olaglig verksamhet, så tar de det ansvar vilket webbhotell som helst skulle göra. Dvs tillhandahålla polisen med de uppgifter som behövs, som iofs inte verkar ha efterfrågats?

Jag är inte i framkant av mobiltelefoni — höll faktiskt ut tills för ett par år sedan då jag fick ge vika och inse att jag nog borde ha en. Så ibland läser jag med intresse vad alla andra ha för sig och använder telefonen till, eftersom jag själv inte fördjupat mig mer än i själva ringandet. Ärligt talat kan jag numer inte ens kan få “missat samtal” att fungera längre, fast jag kommer inte iväg och köper en ny… Tydligen har ett försök med reklam i mobiltelefoner fallit väl ut, t.ex. och nytt för mig var även att det tydligen finns en sökmotor för mobiltelefoner numer. Lite cool, men tror jag ska lära mig sms-a ordentligt först. I GP skriver man dessutom, förutom det gamla vanliga dravlet om fildelning, att man ska satsa mer på musikförsäljning till telefonen. Låter som en intressant idé, att exponera sig på en ny marknad, ända tills man kommer till slutet av artikeln:

I exemplet Musicstation finns det dock begränsningar. Låtarna är DRM-skyddade, vilket innebär att de inte går att flytta till andra spelare, såsom en Ipod, och när prenumerationen upphör går det inte längre att lyssna på låtarna.
– De begränsningarna är nödvändiga, säger Anders Livvåg på Emi.
– Jaha, säger Daniel Johansson, då kommer väl folk att använda de illegala alternativen i stället.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , ,