Jag som inte följt schlageryran på tv-n har ändå fått viss koll via löpsedlar och rubriker. Idag, till exempel, har det framgått med all önskvärd tydlighet att Carola förlorat. Vem som vann får man liksom leta lite efter, men det är väl oväsentligt.

Sofia Mirjamsdotter skriver tänkvärt om hur journalister nog borde genomgå samma granskning som de utsätter andra för. Jag var med genom hela artikeln, tills mot slutet, då läsare jämfördes med barn, och då tappade jag lite glädje över det skrivna. Principen är ändå sann, journalisters göranden och låtanden är ibland relevant när det gäller deras förtroendekapital utåt. Men vi som läser är inte några barn…

Kampen om att få bli demokraternas representant i det amerikanska valet skrivs det rätt mycket om i svensk gammelmedia. Jag har följt det lite halvhjärtat, ska sägas, har undrat lite smått varför svensk media varit så otroligt “på” när det gäller just Hilary Clinton och Barack Obamas rejs? Vad hände med republikanerna, liksom? Härom sistens skojade jag om hur de båda tillsammans skulle vara ett marknadsföringsmässigt dream-team — en kvinna och en svart man. Kan liksom inte bli mer tidsmässigt rätt än så. Nu verkar det som om jag inte är ensam om att ha haft de här tankarna (om än jag skojade lite cyniskt när jag sa det till polar’n). Bill Clinton går ut och sår lite frön av samma natur, kan man läsa på CNNs politiska blogg. Tänk om all den här uppmärksamheten leder till att båda kommer att stå på “pilletten” till slut? Nåja, vem som kommer att vinna det riktiga valet när det är dags, har i och för sig redan läckt ut:

[youtube:http://youtube.com/watch?v=LBrDzZCOQtI]

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,