“Kulturarbetare får stöd av domstol” står det i rubriken, och en liten tanke måste skänkas till dessa experter bland kulturarbetarna Beatrice Ask och Lena Liljeroth skulle tänkas syfta på. Ordet ger ju onekligen intryck av att artister ska agera när deras verk fildelas utan deras tillstånd. Men i själva verket är det naturligtvis legala hajar av en typ som man inte alls sätter i samband med kulturellt arbete som har färdiga planer klara för hur man tänker sig slå ner på de där tonåringarna som Fredrik Reinfeldt före valet sa att det inte var fråga om att jaga.

Att avskaffa upphovsrätten på internet är alltså inget alternativ. Det vill vi inte och det är inte heller möjligt med hänsyn till Sveriges internationella åtaganden.

Här syns det klart och tydligt att man inte lyssnat på företrädare för kritik av kommande och befintliga lagar om upphovsrättsbrott. Ingen, inte en endaste en, har i debatten förespråkat avskaffande av upphovsrätt, tvärtom faktiskt. Att dessutom påstå att de som motsätter sig massövervakning och rättslöshet vill avskaffa upphovsrätt är både fult och oärligt.

Vi behöver istället stå upp för att musiker, författare, filmskapare och alla andra rättighetshavare har rätt till sitt eget material. Självklart måste de ha rätt att ta betalt för sitt arbete också på internet.

Våra åtgärder syftar till att främja utvecklingen av lagliga, attraktiva och konsumentvänliga sätt att ta del av musik, film, ­datorspel, litteratur eller annat upphovsrättsligt skyddat material som tillhandahålls via internet.

Betaltjänster tillhandahålls inte i närheten av vad som efterfrågas. Varför uttrycker man det som att man väljer bort alternativ när det inte finns några? Dessutom är det djupt obehagligt att en grupp i samhället ska specialbehandlas när de inte mött marknaden på det sätt som behövs, genom att lagstifta för “garanterad inkomst”. Det fungerade inte för arbetarna på Kockums, varför det skulle vara en självklarhet för amerikanska intressen är en fullständig gåta.

Men det visar sig lite längre ner i texten, att de är mycket väl medvetna om att det inte lätt går att hitta digitala produkter online:

En ytterligare mycket viktig del är att branschen tar sin del av ansvaret och fortsätter utveckla attraktiva, användarvänliga och prisvärda lagliga alternativ för tillhandahållande av musik, film och annat material via internet.

Frågan är om rätten att jaga upphovsrättsförbrytare är knuten till premissen att industrin skapar “användarvänliga och prisvärda” alternativ? I så fall vill jag ha det skrivet: “Ja, vi inför denna lag under förutsättning att upphovsrättsindustrin medverkar på marknaden som alla andra aktörer. Görs inte det får ni skylla er själva.” Sen anser jag personligen att upphovsrättslobbyn har passerat anständighetens gräns för en dylik premiss för länge sedan. Misstänker man att det inte är så att industrin faktiskt måste hålla viss marknadsekonomisk standard, är man nog rätt ute. Här är det antagligen bara en massa varmluft — och det gör ont i hjärtat att de saker som är självklarheter och borde vara det man strävar efter, bara blir kosmetiska bisatser när man gräver ur rättssäkerheten.

Idag är upphovsmännen i princip helt hänvisade till att polisanmäla upphovsrättsintrång på internet. Polisens och åklagarens verksamhet har visserligen förbättrats genom ökad utbildning och specialisering. Men det är inte rimligt att hela detta ansvar ska ligga på polis och åklagare.

Resten av befolkningen är “helt hänvisade” att polisanmäla brott hos polisen. Faktum är att rättssäkerhet är ett bra system. Medborgargarden och lynchmobbar heter det när omständigheterna är folk som utan rättslig process vill dispensera rättvisa. Det är fullständigt rimligt och helt i sin ordning att svensk rättsskipning ligger hos svenskt rättssystem. Det är så det SKA vara.

Regeringen ska därför under våren gå vidare med förslaget om att domstol, på samma sätt som i många andra länder, ska kunna ålägga en internetleverantör att ge rättighetshavaren information om vem som hade en viss IP-adress när den använts för ett intrång på internet.

Ja just det. Detta görs redan i andra länder — USA inte minst. Hur går det där då? Hela systemet utsätts just nu för massiv kritik i USA, till exempel. Där har dessutom en domstol nyligen konstaterat att upphovsrättsindustrin faktiskt måste börja bevisa att brott har skett, eftersom det blivit den direkta följden av att endast ett anklagande behövts för att få “ersättning” av oskyldiga medborgare. Kunnandet om tekniken har inte funnits, men däremot kunskapen som lett till ett massivt administrativt utpressningsorgan.

Våra “svenska kulturarbetare” har inte visat på någon form av tekniskt kunnande över huvud taget, som till och med artikelförfattarna konstaterar genom att peka på att inte några ordentliga betaltjänster finns online. Att man skriver att domstolsbeslut ska ske är faktiskt ingen garanti. Domstolarna har inte heller den kunskap som krävs för att avgöra om något är ordentligt bevisat eller inte. Att det dessutom i princip är omöjligt att bevisa många gånger, har bloggarna.se visat med en enkel illustration. Bevisning som skrivet i artikeln är alltså att uppfattas som subjektiv och då är det så långt ifrån rättssäkerhet man kan komma.

Det är jättebra att Renfors förslag om att stänga av internetuppkopplingar hamnar i papperskorgen. Men jag kan inte låta bli att fundera över om det för första gången i hela uttalandet är ett ämne som förstås av politikerna. Man vet vad en avstängd lina skulle innebära, man använder internet, email och så vidare själv, och kan förstå vad en sådan åtgärd skulle kunna innebära. Däremot har man inte en susning när det gäller allt annat, och gissar vilt med nöjesindustrins propagandamaskin i ryggen.

För att den olagliga fildelningen ska kunna motverkas krävs att berörda branscher tar sitt ansvar. Används upphovsrätten för att skydda föråldrade affärsmodeller blir det i förlängningen omöjligt att försvara den.

“Okej, vi inför rättsosäkerhet och filar ner demokratin lite till, men NÄSTA gång så måste ni faktiskt ha tagit er i kragen.” I tio år har branschen skrikit om fildelning online. I tio år. Och branschen redovisar tillväxt, det är bara att läsa deras årsredovisningar. Men inte visar de på några som helst tendenser att vilja ingå i verkligheten. För så länge man har politiker som klappar en om ryggen, även när man är fel ute, lär man inte ändra sina ovanor. Likt den snorunge som ständigt har en morsa som räddar en i alla lägen, med en förmaning visserligen, men det kan man väl ta. Så länge man får segla runt på en räkmacka och inte ta sitt ansvar i någon egentlig mening.

* * *

Vill passa på att rekommendera blogges senaste inlägg där han berättar om den som bytte ut enstaka ord ur George Bush senaste tal om tortyr och lät folk tro att det var ett dokument över Kinas orättvisor från sextiotalet för att påvisa hur blinda vi är för övergrepp under vår samtid.

* * *

Uppdatering: Piratpartiet har gått ut med ett pressmeddelande, där de konstaterar att detta är en krigförklaring, mer eller mindre, mot fildelare. Basic Personligt tipsar om hur “Alliansen gör medborgarna rättslösa” hade varit en mer riktig rubrik, när man rapporterar om ovanstående. Pär Ström funderar på den automatiserade tekniken som samlar in IP-nummer som antipiratbyrån redan använder sig av. Claes Krantz anser att alliansen helt enkelt säljer ut svenska folket. Johanna Nylander pekar på den gradvisa förändring i ideologi som Beatrice Ask visat prov på sedan partiet kom i regeringsställning. Mary undrar var respekten för integriteten tog ivägen. Jinge funderar (egentligen inte men ändå) på att gå med i piratpartiet. Svensson påpekar hur IP-nummerjakten ger tillgång till andra uppgifter än som krävs för att bevisa brott mot upphovsrätten. Christian Engström visar på samband mellan politikerförakt och döva öron. Rosetta Sten tycker det är dags att välja mellan Salieri eller Mozart. Enligt min Humla undrar om man hädanefter kan få ut personuppgifter på alla tjuvar som begått någon form av brott mot en.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,